Aftonbladet – 12 december 1861, sida 2

Men veten, store män, att Sverge tacksamtiblifver Och edra ädla namn bland Gudars antal skrifver; Ja Europa skall er evigt gifva pris. Så länge någon dygd i menskligheten finnes, Och ärans rätta lön med stora dater vinnes, Ert minne lefva skall på rätta hjeltars vis: Ni begripa väl, afbröt gubben sig ånyo här, Satt det nu är förrädarne vid Anjala. som adeln på detta sättet prisar. Ja bevars — det förstå vi. Gubben återtog: Ja än till eder tröst. man flera hjeltar känner, Dem äran tecknatupp bland dygdens rätta vänner, Fast den, som löfte gaf, att virda Sverges lag Och inför Herran svor för sjutton år tillbaka, Har nu båd ed och tro och Herran djerfts försaka Och bidar derför visst sin vedergällningsdag: JustzutiSamma nejd, der dessa löften gjordes, Och hjessan på vår kung med helga oljan. smordes, Har våldet brustit ut. och frihet dödssting fått; Der häcklas hjeltar fräckt, mitt hjerta dervid blöder; — De taltsom hedersmän, de talt som edra bröder Och uti edra spår till eder ära gått. Sen herden slagen var, man tänkte hjorden skingra, Ochrälfven, som-en räf, begynte Sig att slingra; Men Fersens anda var än i vårt riddarhus. Fast Saul tillflykt tog nu till sin trolldoms liga; Han till sinstora harm måst gudar se uppstiga, Som spridde öfverallt båd sarning, dag ochljus. Se så fast rikets kropp, en farlig skakningdider, Den likväl ädel blod 1 sina ådror sprider; Duy som,än bättre lärt att vara. dygdens tolk, Tänd nu ditt rökverk upp för dessa rikets fäder; Det enda,-som min själ 1 vår förbittring gläder, Är att-vår fosterbygd har detta ärans folk. Men bort du afgrundshop, som; nidingslöften : skördat, Och fosterlandets lif med dolda rån nu mördat, Du som en atvog sköld mot stånd och slägte vändt, Se hur, du Jupit ut — att i din yrsel stanna, Vet, barn och barnabarn dig skola jemnt förbanna Sen märke på din själ du sjelf, trolöse, bränt.