Aftonbladet – 12 december 1861, sida 2

nän, kanske för samma person; som då jag ännu stod i förstugan, jagade mig inirum met, ehuru han ej sedan synts till. Jag ber om ursäktX, inföll jag emellertid, i hopp att leda honom ur sin villfarelse, sjag Ni medgilver väl att metoden.,. Men härunder nalkades mig gubben nå got. närmare, och då han kom mig på ett eller ett par stegs-afstånd, lutade han huf: vudet framåt, liksom han började misstänka något. N Herr rådman, upprepade jag. Hvad vill det säga? Hvem ärni? Hvad vill ni? Jag. afgaf en kort förklaring. Men jag -hade. icke hunnit att sluta den. förrän gubben brast ut i ett hjertligt skratt Ah, är det du. Gudiloff. Kom. hit til: fönstret får jag se på dig. Ja, i. sanningy jag känner igen din fars drag. Nå, välkommen pojke! Ack, så står jag här och ta lar så mycken smörja för dig, i stället att trycka dig till mitt bröst. Men se du, när jag. har en tanke i min skalle. hvarken ser eller hör jag. När man bli: äldre får man: sina egenheter, svagheter skulle jag säga. Härom dagen, vet du. oick jag en hel timme och sökte efter ev bok — jag höll ljuset i min hand och tittade så noga öfverallt — men förgäfves. jag kunde ej få reda på luntan. Och skälet? Du skulle knappast kunna tro det. Jag hade glömt — att tända ljuset. — Men sätt dig nu här och prata. Jag har rätt mycket längtat efter dig. Gubben behöfver någon att sällskapa med på gamlhi lagarne. Hvad;säger jag nu —jay din fa är död. Kände du: din far riktigt? Förstot du att uppskatta honom? Omöjligt. Mer du skulle ha hört honom du, som jag, i de