Aftonbladet – 11 december 1861, sida 3

med näsduken uti och sedan sökte han upp kamraterna. Vägen togs nu om Promenade bakom husarstallarna, öfver östra bron vid Dam ströms hus, ut iSchougens lycka, der kista ställdes. Schreil och Halfvar Larsson stötte mec kofoten ett så stort hål i kistan, att de kund: sticka handen in och plocka ut penni jemte eni kistan befintlig bleckiåda, hvaröfte penningarne lades i ett papper, som togs ur kistan. Under tiden stodo Dahlgren och Lind qvist på utkik för att varsko, men i den stor miga natten var ingen ute. Kassakistan rullades i kanalen och blesklådan slängdes i grafve: åt andra hållet. Derefter följdes alla åt til Halfvar Larsson, i hvars kök penningarna de lades så, att 10 st. 10 riksdalerssedlar lemnade: at hvarje, men vid frågan om 1000 riksdalers sedlen var der ingen som ville ge tillbaka pi den, hvarföre densamma behölls af Schreil Efter delningen begaf Schreil om natten sig u! på vandring åt östra vägen och låg i en halm stack, uppehöll Si följande dagen i Lund oc! begaf sig sedan till Cimbrishamn. Hur han de blef gripen är förut omtaladt: — Derefter, sedar Schreil blifvit utförd, inkallades Dahlgren, Lars Johan, 34 år gammal, af me delmåttig längd, beskedligt och godt utseende Han uppgaf att han var född i Skaraborgs län fadren torpare, föräldrarne döda; kom i svarf varlära 1845, blef gesäll 1850, arbetade först Göteborg, sedan i Borås och kom slutligen til Jönköping i tändsticksfabriken, der han var 1 å gift i Jönköping 1852, blef der näringsidkare deltog i upploppet 1855 och dömdes till 5 år fästning, blef fri förlidet år; har sedan arbeta som gesäll här hos snickaren Bergman och bli vit nyligen näringsidkare, har etteget barn oc ett fosterbarn. Han har bott hos Halfvar Larssor i ett rum-som denne förhyrt. Hos Halfvar Lars son blef Dahlgren bekant med Schreil, som kal lade sig för Pettersson och gaf -— ut för snic karegesäll. I deras sällskap. var det Dahlgre blef öfvertalad. att deltaga i stölden. I börjar var han icke derför benägen, men de sade, at för honom, som var fattig, kunde alltid någr: hundrade riksdaler vara en god hjelp. Frestel sen var stark och han dukade under för den samma, Det bestämdes att han vid tillfället e skulle deltaga i stölden, utan blott gå och pass: på. Under dessa samtal hemtades vanligen brän vin; han talade icke om för sin hustru. hvad ha hade i sinnet. Aftonen, då stölden föröfvades blef Dahlgren ställd på vakt mot husarhögvak ten och gaf sig i samtal med posten samt, pi framställd önskan att få höra husarerna sjunga des att han kunde gå in i vakten, hvilket har iven gjorde. Der bjöd han på bränvin, sor f(terskickades, men sjelf drack han så mykket att han blef öfverlastad, hvarpå han gick ut : Promenaden och lade sig på marken, der har somnade in, tills de öfriga väckte honom, då d: kommo med kassakistan och derviå de förebråd de honom för det han icke passade på. Ha hjelpte då till att bära kistan, men fick ej vars ured då den slogs sönder, utan ställdes då son post vid bron, för att passa på väktaren. Di penningarne voro uttagna, följde han med til: Halfvar Larssons kök, der han fick på sin lot: 373 rdr. Af dessa penningar hade han för hu sets behof köpt en del saker för 188 rdr 50 ör och hade, då polisen kom för att gripa honom. brännt upp en sedel å 100 rdr, som han fruktade skulle röja honom, men hvilken han ån nars hade tänkt att vexla i Köpenhamn. Han: hustru hade sofvit medan stölden och delninger skedde. — Hvar Halfvar Lärsson hade gjort a! sina penningar visste Dahlgren ej, ty denne sade han, var en slug och inbunden person Den begagnade kofoten hade Dahlgren sett sti å snickaren Bergmans gård, der Dahlgren vissa tider på dygnet gick och arbetade, men har förnekade att han tagit densamma. — Slutligen I Dahlgren, att Schreil hade på aftonen. lå stölden skett, i mörkningen gått in i förstu san och lossat på skrufvarne till dörrlåset. hvargenom det gick så lätt på aftonen att bryta upp förren. — (Forts.) flnföres mot hetalninog Y