jag kommit i ett ofördelaktigt ögonblick. En skarp och hvass, icke särdeles välljudande röst nådde mig i detsamma. Jae hörde frågor och svar, det lät som en ordvexling. Öfverläggande med mig sjelf om det brydsamma att i ett sådant ögonblick, då Lönner var upptagen med andra, inträda, beslöt jag att åter begilva mig ut på gatan samt afvakta en sedaare timme för mitt besök. Säkert hade jag också verkställt denna af sigt, hade jag ej i det samma hört steg närma 8g utifrån. Förlägenhet intog mig dervid. I alla händelser ville jag icke blifva bemärkt i min obestutsamhet. --Och som min återväg nu var stängd af den kommande, FA nyckeln, öppnade dörren och träde in. Den scen, sow visade sig för mig, varaf ett eget slag. Längs ena väggen stod ett antal gossar uppställda på ett led. De flesta hade sina ansigten vända åt mig, el er rättare åt en liten gubbe, med svart kalott och grå nattrock, somsstod framför dem; men et! par af dem vände äfven ryggen till. Gubben; som var ifrigt upptagen af gossarne, märkte icke mitt inträde. Jag förblef derfcte tyst qvarstående vid tröskeln. 4Nå, låt mig höra hvad du har gjort? tillsporde ban en gosse. Stig fram du! Gossen tog et st.g fram. Jag har instiftat Wasa-orden. Fy, det var det sämsta du gjorde. Säg mig det bästa, som du har gjort? Ett uppror. Pojke, är du tokig! Halft höger om! Stå der nu och halfskäms. Nu mins jag, skrek pojken till, en revolution var det. Det låter höra sig,j front då igen! Vet