Enskilta bref från Finland, som kommit oss tillhanda, meddela märkliga upplysningar om effekten af den mot censurväsendet riktade agitation, som uppstått genom den i Helsingfors bildade anticensurröreningen. Sålunda berättas från Åbo, att sedan domprosten Renvall efter mottagande af underrättelsen om denna förenings stift telse funnit sig föranlåten att skyndsamligen begära sitt entledigande från censorsbefatt ningen, hade vederbörande den största möda att finna någon som ville efterträda honom. Slutligen lyckades det dock! öfvercensorn guvernören frih, Cedercreutz att förmå en fattig skollärare vid namn Leidenius att öfa den bedröfliga befattningen. Under de 18 dagar, som den stackars karlen skulle sköta densamma, synes han emellertid ha blifvit. bragt hardt nära till. förtviflan till följd af det förakt hvarmed han möttes af kamrater och vänner. I sin nöd störtade han en dag in till en tidningsredaktör och bad honom formligen om föriåtelse för det han mottagit befattningen. Redaktören. bad. honom söka sin tröst i Runebergs Skaldestycke Bröderna, det enda han visste som på hans casus vore tillämp: ligt. Leidenius bad redaktören ytterligare. att använda sitt inflytande, för att mildre ilmänhetens förkastelsedom, och aflägsnade sig derpå, heligt bedyraude att ej mer be-. ratta sig med censurskapets utöfvande. Det oaktadt hade han blifvit tvungen att censurera ännu ett nummer af tidningen Abo UnderrättelserX, emedan det ej hade lyckats guvernören att förmå någon annan mottaget det vidriga uppdraget. Såsom sin ytterste itväg har frih. Cedercreutz: deref!er funnit sig föranlåten att till censor konstituere stadsfiskalen Karl Achren, som förmodliger blifvit befalld att åtaga sig uppdraget. Det allmänna förakt, som vändt sig mot censurmaktens utöfvare har således bragt det derhän, att i Åbo denna makt inom några dagar öfyergått från en aktad vetenskapsman, stiftets domprost och vice ord:örande i domkapitlet, till en — stadstiskal. Det förbund, som öfvenskommit att inom sällskapslifvet undvika all beröring med censurens handhafvare, lärer äfven siräcka sig ill frun immerna, så att t. ex. censorernar ruar finna sig utestängda från umgänge med veg damer, med hvilka de tillförene umsätts. Den brefskrifvare, ur hvars meddelanden vi hemtat förestående uppgifter, berättar. utt ett rykte skall vara gängse i Finland: ut grefve Berg plötsligen aflidit.