Jales et Marie, hade blifvit uppbrivgadt men åter lössläppt. Till lång etter obotligt sjuke efdo bättre lottade sambällsklasserina inom hufvadstaden. Till: eder, som af egen bitter erfarenhet veten hvad längvarigt lidande vill säga, hvad dagens och nattens ga timmar betyda; då de framskrida under p , till eder vända vi undertecknade oss för att söka vinna edert behjertande af lika lidande medmenniskörs Pjelplösa belägenhet. I ören omgifna af skötsel och vård; allt hvad som kan erbjudas att lindra edra plågor, att förkorta lidandets-långa timmar, kunnen Uförskaffa eder... I hafven utvägar för värme, föda, kläder och alla möjliga beqvämligheter. I tron eder möjligen hafva erfarit hvad höjdenvaf lidande är, hvad plågor betyda; men I glömmen att kanhända helt 11 edersfinnaslikar, lidande af summa sjukdom entyrs som I, men långt beklagansvärdare, ty deras plågor måste vara vida tyngre att bära, vida svårare att fördraga, emedan. de, jemte sjukdomen, äfven hafva att uthärda alla försakelsens umbäranden: I låten tillreda eder den mjuka bädden, — den fattige söker förgäfves någon lindring, någon hvila på sitt hårda läger. I frysen ej i edra varma, väl ombonäde rum, — den fattige har ej njutit af eldskenet och värmen från! spiseln under .mången dag, då den kalla vinden .trängt in. utihans bristfälliga boning. I förskaffen eder och väljen den föda och dryck, som Iönsken och som pasar för edert tillstånd, — den fattige måste nöja ig med sin knappa, oftast otjenliga spis; kanske han ock ej alltid har någon ör kanske ej ens någon dryck att läska sig. med, I; erhållen läkarens värd och läkemedlens lindring, — den attige måste ofta nog sakna båda delarna. Beken allt detta, I bättre-lottade,roch I skolen nse, att edra lidanden, om ock svåra, dock äro lindriga i jemförelse med den fattiges, äfven om edra sjukdomär äro desamma. I kommen då ock snart till klar insigt, att kristendomens pligt och menniskokärlekens bud uppmana eder, att, af edert öfverfiöd, bidraga ti lindring af eder hjelplösa nästas börda, ty Den som öfvar barmhertighet, han gör det rätta tackoffret och när den REN tröst behöfver, skall han -varda välsignad. Med dessa anmärkningar inleda vi en uppmaning tillalla långvarigt eller obötligt sjuke af de bättre lottade samhällslklasserna inom hufvudstaden, såsom ock i öfrigt till dess samtlige förmögne invånare, att bidraga till inrättande inom Stockholm af en Vårdanstalt för fattige obotligt sjuke. Ett verkligt, ett stort behof är förhanden; hufvudstaden saknar en anstalt för dessa i dubbelt hänseende olycklige; olycklige genom sjukdom, ONCkNas enom fattigdom. Väl finnes vid Danviken en åt detta ändamål till viss grad. egnad tillflyktsort, men den är i hvarje hänseende otillräckiig. Väl intagas obotligt sjuke på försammlingarnas fattig-och Törstärkningshass de intagas! — men hurudan är. vården : Underteeknade, som genom en månkärig erfarenhet vid hufvudstadens största sjukhus, närmast bestämdt för vården af:botlige sjuke, och genom en nära rem med det oftast i hög grad bedröfliga tillstånd ide hemvist, från hvilka allmänna barnhusets ammoch ssjuksalar, samt dess offentliga rådgifningsanstalt befolkas, viunnit en sorglig insigt uti det trängande behofvet af någon tillflyktsort för.de obotlige, hafva ock sedan länge varit betänkta på någon utväg, för att, åtminstone till någon del, fylla. dennå lucka uti hufvudstadens: :barmhertighetsinrättningar, Väl hafva å serafimerlasarettets afdelningar.emottagits så många, som utrymmet möjligen. kunnat medgifva. Men detta är inskränkt, och i förhållande till behofvet alldeles otillräckligt, ty de obotligas antal är stort, och vi öfverdrifva ej då vi uppgifva att mer än hundrade, ja flera -hundrade obotlige årligen måst afvisas och lemnas it ödet att snart sagt hjelplöst framsläpa plågornas långa dagar. En tvingande, men en härd, ja en grym nödvändighet har ej lemnat annat al, särdeles som serafimerlasarettet egentligen r ed åt vården af botlige sjuke, och om ett för högt antal obotlige emottagas, inskränkes lerigenom för mycket möjligheten att emottaga de botlige. Vi hafva hitintills ej haft någon utsigt att kunna bringa till verklighet en tanke, som vi länge hyst, den att inom hufvudstaden söka tillsägabringa en sjelfständig anstalt, egnad vården af obotlige sjuke. Nu först har ett illfälle yppat sig att åtminstone försöka huruvida icke denna tanke möjligen. skulle kunna verkliggöras. En ädel menniskovän, tillhörande dvutlstaens borgerskap, har nemligen med cksfull hand skänkt 10.000 rdr rmt, att anndas till grundsten för upprättandet af en vårdanstalt för fattige obotligt sjuke. Gåfvan är rik; den är dock endast tillräcklig till grunden tr byggnaden, men Pyftnaden sjelf lemnar den fulländad. För att fullborda denna och sedan mderhålla de sjuklingar, som der blifva inagne, behöfves hjelp af. mången menniskoilskande, af mången kärleksfull: hand. Det är ör denna hjelp viriförsta rummet vända oss till der, långvärigt eller obotligt sjuke af de bättre lottade amhällsklasserna, och i öfrigt Will kufoudstadens samtlige örmögne invånare, med den förtröstansfulla förhoppning, att I, som förmån, äfven viljen behjerta ;dra lidande likars fnöd och af edert öfverflöd vidragar till lindring af deras hjelplösa belägenret. Om I lyssnen till vår uppmaning, om I 1yben förtroende till vår goda vilja oc till vår irmåga att fullgöra det värf vi härmedelst åtai oss, det nemligen att söka iordningställa en tdanstalt för fattiga obotligt ung så bedja Cd i leder öfyerlemna edra bidrag till ni af.oss Ner påteckna de listor, som uti hr CO. E. Fritzes boklåla finnas att tillgå. Vi förbinda oss att efer samvete och öfvertygelse söka motsvara edra ch mensklighetens fordringar, samt att offentgta tid efter annan, redovisa för våra åtgöandens