dare linge Uulliampas. Kongl. brefvet den 8 Maj 1731, hvilket fullständigt intagits i insändarens förra artikel i Aftonbladet, är så: oskyldigt, att in sändaren är likgiltig om konsistoriernas deri befalda angifvarepligt upphör, ehuru insänlaren icke kan medgifva den grundsats, att författningar icke gälla blott derföre, att de icke intagits i en officiel lagsamling, eller att en nyare. författning i en del af ämnet innehåller andra stadganden. Af ailt detta och hvad insändaren i öf rigt anfört i förra. artikeln, är klart, att in sändaren icke kan medgifva, att forum, för åtal not prest för det han utspridt irrlära eller sffallit, blifvit förflyttadt från hofrätt till domkapitel. R 2:0) Hvad Aftonbladet anför rörandet grundlagens bud om ransakning och don torde; utan särskild utredning, finna sin vederläggning i erinran derom, att det aldrig lyckats att afhända domkapitlet domsrätter öfver -presternas-embetsfel; och att -domkapitlet. alitså-idessa mål är en verklig dom stol med rättighet att. hålla -ransakning med presten och att gifva dom. Månne icke denna strof innefattar en s.k petitio principii (eirculus in demonstrando): enär just det, hvarom tvisten är, och Nyil ket skulle bevisas, nemligen att domkapit let är en verklig domstol med rättighet at: hålla ransakning med prestea och att gifvc dom ce), blifvit här förutsatt såsom gifvet oeh-obestridt, samt derföre begagnats såsom hufvudskäl mot insänddren, som yrkat lyd nad för ett grundlagens bud, om än dest tillämpning hvilat öfver 50 år; liksom det inträffat med grundlagsbudet i 16 Rege ringsformen: Konungen bör — — — in. gens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vidsen (ri wöfning a sin Religiun, så vidt han derigenom icke störer. Samhällets lugn eller allmän förargelse åstadkommer.? Huru länge har man icke fått str.da, innan: lagstiftningen börjat lyssna till detta klara bud, för hvars orda granna tillämpning en mängd ännu ickeve derlagda skäl redan den 10 November 1841 i Aftonbladet publicerades? Huru lång tid har icke efter regeringsformens utfärdande förflutit, innan lngsemlingsutgifvare och andra börjat såsom giltig och tillämplig anse den nästderpåföljande punkten i samma : thkonungen låte en hvar blifva dömd af den Domstol, hvarunder han rätteligen hörer och Ilyder.? Ty Posttidningsförfattaren, såvälsom insändaren, känner nog, att hvarken i 1819 d) eller i 1831 e) årens officiella fortsättningar af 1807-års lagsamling, finnes under 11 10 kap: rättegå. gsbalken armärkt, att samma är genom 16 R. F. ändrad. 1 den politiska menlöshetensdagar tyckes man dels icke bafva Känt, dels ock ansett såsom mindre passande, att åberopa grundlag mot de äldre, vördade författningarna. Namerg antages dock för ostridigt, att sistanfördr ord af 16 R-IV. annullerat sista strofen i 11 310 kap. R. B. Så skall ock en dag, kanske ej längt härefter, man allmänt anse icke dömkapitlet vara en sådan myndighet, som kån enligt 36 R. F. medelst ransakning och domafsätta någon egentlig embetsel !er tjensteman, derest han erhållit i laga årdning utlärdad fullmakt på embetet eller tjensten; utan skall då sista tre. orden i 1 af 1767 års cirkulär anses genom 36 R. F. annullerade, liksom, Posttidningstörfattaren nu anser 6 i samma cirkulär hatva i iöljdsaf förordningarna af den 23 Oktober 1860 till all kralt och verkan upphört. SAtt.det aldrigX, nemligen hittills, ?lyckats att: athända! domkapitlet domsrätten öfver presternas embetsfel, bevisar icke något an akt än-ati-domkapitlen (prelatväldet) som efter 1786 års riksdag blefvo starkare, d. v. s. understöddes mera afreger ngen, och derföre fingo makten alt alsätta prester, allt hittills bibehållit en stor del af sin styrka. Men deraf följer icke att ju prelatmakten, ifall den s.k. svenska kyrkan fortfarande skall våra en statsinstituiion,älven i fråga om domsrätten måste vika, i den mån grundlagens ifrågavarande bud får lif. c) Domkapitlet har tvärtom behandlat detta ärende egentligen blott administrativt, liksom när sen domstol-eller annat em: betsverk afsätter sin vaktmästare eller dylik underordnad. Domkapitlet har sjelt uppträdt såsom både angilvare, åklagare och domare. Kyrkoherden Hallin dömdes från fjensten af sin egen vederpart. — På gör icke gerna en verklig: domstolt, som skall hålla rannsakning och Sgifoa dom. Ins. vågar alltså icke instämma i dessa Posttidnings-författarens ordasätt. 3 g Fortsättning. till år 1819 af den år 1807 på Kongl. Maj:ts MR Befallning utgifne Samling af sådane till efterlefnad gällande Författningar och Stadgar, hwilka antingen Sändra eller förklara sjelfwa Lagen i åtskillige rum eller ock angå ämnen, som äga med dem ett närmare sammanhang.4 e) Fortsättning af de åren 1807 och 1819 utgifne Samlingar af sådine till efterlefnad gällande Författningar och Stadgar, hvilka Santingen ändra eller förklara sjelfva Lagen j åtskillige rum, eller ock angå ämnen, som äga med dem ett närmare ER författad och etgifven på Kongl. Maj:ts Nådiga Befallning år 1831.4 e En af dem, som förlidet år utvandrade till Canada har derifrånskrifvit hem ett. bref med varningar till. alla utvandrare, att de nå se sig väl före innan: de förtro sig åt enter. Han och hans medbröder hade plifvit mycket narrade af ett par agenter ör canadiska regeringen. 3 Vid ett mötesaf centralföreningen för vaenöfningars utbredande har uppgifvits att 36 smärre skjulföreningar nu slutit sig till lensamma och att inalles 84 äro bildade i andet med nära ,6000 ledamöter. Central-i1 öreningen har beställt 1128 refflade gevä