Postoch Inrikes Tidningar för den 28 sist lidne Nov. n:r 278, under rubriken tInsändt intagits en med lätt och, som det vill sy nas, vid officiel stil van hand, uppsatt ar tikel, uti hvilken dels framlagts det bäst: möjliga försvar för domkapitlets kompetens. dels ock erkänts, att besvärshänvisninge: icke kan vara laglig. Man hade kanske haft rätt fordra, att en sådan artikel: blifvi insänd till A. B., i hvilket fanns den arti kel, mot hvilken den i officiella tidninger införda riktats. Men enär så ej skett, tord: ur den officiella tidningens artikel böra hä intagas följande: 1:0. Kongl. brefven den 8 Maj 1731 den 2 Maj 1751 och den 23 Juni 1752 sam stadgan den 20 Mars 1735 bestämma huf .vudsakligen, att religionsmålen-i allmänhe skola afdömas af hofrätt, hvarjemte et: och annat af dem stadgar, att äfven åta mot prest i dylike mål tillhör hofrätten at pröfvas. Dessa författningar äro icke ut iwryckligen upphäfna, menenligt hvad redar blifvit erinradt, kunna de numera icke gäll: i religionsmålen i allmänhet, emedan för ordningen den 23 Oktober 1860 hänvisa essa mål till underrätt. Då sistnämnd: örordning likväl uttryckligen innehåller, at: hvad som är stadgadt såsom serskild på följd för prest, som affaller från läran, bibehålles i kraft, blir frågan den, om de förut gällande bestämmelserna om former (forum?) för sådant åtal jemväl fortfårs att gälla eller; med andra ord, om de äldre sladgandena rörande forum för religionsmålen i allmänhet skola gälla i hvad de röra åtal mot prester, oaktadt deisina hufvudsakliga och allmänna bestämmelser upp hört att vara lag. — — — då numere religionsmålen i allmänhet af lagen behandlas såsom andra brottmål, och då straffet af landsflykt upphört: såväl i allmänhet; som för prest, så bör ock åtal i religionsmål mot prest betraktas i likhet med andra åtal mot prest för fel i embetet. Af dessa. grunder vill det synas, att de nu ifrågavarande författningarne äro: utan kraft, lika mycket i hvad de angå åtal mot prester, som de ovilkorligen äro jet till deras hufvudsakliga innehåll, äfvensom till deras T syfte: De hafva delat öde med kungörelsen af år 1781, som utgjort deras bekräftelse, och det stadgande i cirkulärbrefvei den 7 December 1787, som åt alla författningar, hvilka åt hofrätt uppdrogo doms rätten i religionsmålen, förbehåller giltighet, -har dermed upphört att gälla, till följd hvaraf öfriga bestämmelserna i nyssberörds cirkulärbrefom forum för åtal mot -prest måste träda i full kraft utan inskränkning af det stadgade, men numera icke gällande undantaget.? Författarens mening är således, att 6 g i kongl. cirkulärbrefvet den 7 December 1787 skulle vara, i följd af kongl. förordningen den 23 Oktober 1860, utan all kraft och verkan, men deremot det öfriga al nämnde cirkulärbref, och särdeles dess 16, fullt gälla; i följd hvaraf forum för åtal mot prest om villoläras utspridande ella I affall skulle hafva flyttats från hofrätt till domkapitel. Men hvar står det skrifvet?I förordninrna af den 23 Oktober 1860 omförmäles 3 icke nämnda cirkulärbref. Uti inledningen till .den första af dessa författningar (nir 45 Svensk författningssamling) upphäf. ves hvad om ansbar id. v. s. straff för villfarande lärosatsers utspridandeX genom annan, än prest, förut funnits stadgadt, men alldeles icke något rörande rättegången eller behandlingssättet för mål om sådant utspris dande. Och uti 6 af samma förordring finnes icke ringaste -antydning, att forum för åtal mot prestef om affall eller villoläras utspridande flyttats från hofrätt till domkapitel. Deremot är temligen klart att om. på sätt insändaren antydt i 5 mom. af sin förra artikel, det antoges; att prest, som atspridt lärosats stridande mot den rena evangeliska läran,: bör straffas) enligt 1 i kongl: förordningen. den 23: Oktober 1860: målet, rörande sådant brott, skall enligt 6 3 i samme förordning behahdlas vid: underrätt, ej vid domkapitel. Genom den andra förordningen (n:r 46 svensk författningssamling) upphäfves kongl. kungörelsen den 24 Januari 1787 och ändras, hvad oi öfrigt funnits stadgadti strid mot de nya bestämmelserna (angående dissenters) . Ehuru nu. både : den eller de, som först uppsatt förslagen till dessa förordningär, och ätven de uti lagförslags kritiska behandiing vande jurister, som inomsstatsrådet och-högata domstolen granskat förslagen, måste dervid hafva tagit i närmaste öfvervägande hvilka följder skulle, afförslagens antagande till lagar, uppkomma i afseende å rättegångssättet, samt måste således dervid noga beaktat innehållet äfven af 1787 års märkvärdiga cirkulärbref; — skulle dock, efter författarens i den officiella tidningen förmenande, desse mångkunnige och skarpsinnige jurister antingen icke hafva iakttagit 6 i samma cirkulär, eller ock icke kunnat inse hvilket trassel, som skulle orsakas genom samma :s orubbade qvarstående, efter det berörde, förslag blifvit lagar. I en sådan för bemälde höga jurister förnärmande supposition vågar insändaren icke förena sig med författaren af artikeln i Posttidningen. — Lika litet kan insändaren medgifva, att det skulle varit.desse oin medborgares per29 Då. detta ämne har närmaste sammanhang med förra artikeln om domkapitlets behörighet och besvärshänvisningens laglighet, samt alltså bör nu behandlas, men denna artikel blefve alltför vidlyftig, om deri äfven skulle afhandlas ken om utslagets form och innehåll; måste dessa frågors) behandling uppskjutas. Ins. ernar företaga dem i en eller två följande artiklar) innan de kyrkliga och dogmatiska ämnen, som härmed ega samman. hang, vidröras närmare, än som i förbigående skett i slutet af dessa två artiklar. y I den brådska, hvarunder först artikelmupp