Aftonbladet – 9 december 1861, sida 3

slutligen. Det var verkligen den 27. BSåledeg.. Och han kastade almanachan åter vårdslöst ifrån sig. ?Lika långsamt som han stapplat till byrån, lika långsamt återvände han äfven. ?Denna nattliga vandring gjorde ett så djupt intryck på mig, att jag ännu erinrar mig den minsta småsak dervid. Då han kom midt framför det der porträttet stannade han.? Vet mamma, inföll jag, hvilken det föreställer? Det var samma porträtt, framför hvilket jag sett min far så ofta stanna. Nej, det vet jag ej4, besvarade hon min fråga. Din far bade det med sig hem, då han efter 89 års riksmöte hemkom från Stockholm. Jag har hört nämnas, att det blifvit inköpt at en tillfällighet. Det är ett vackeri porträtt. Men låt oss fortsätta! Under det din far ännu qvarstod framför porträttet, upprepade han ännu en gång datot: den 274, jag tyekte att han tillade April, den 27 April. Jag såg att han dervid belyste det med lampan och betraktade det uppmärksamt. Ätfven denna lilla scen företöll mig underlig; men han bade redan feber och jag kan ej tyda den annorlunda än såsom en feberfantasi. Han återvände derefter till sängen, men då han skulle lägga sig t-ppade ham laman, så att lågan slocknade och det på en gång blef mörkt. Nu kunde jag ej längre dröja, utan skyndade: fram, tände lampveken och sökte hjelpa honom. När han fick se mig betraktade han mig frågande: OHar du varit här inne hela natten? Någonting sade mig att en uppriktig be