Aftonbladet – 9 december 1861, sida 3

Ströskriften Fryxell mot Geijer. Till Redaktionen af Aftonbladet. Herr redaktör! Undertecknad, författare af brochyrer Fryxell mot Geijer, anhåller ödmjukast om plats i edert ärade blad för nedanstående rader till svar å den uppfordran från h doktor A. Fryxell, som i Aftonbladet, n:o 274, blifvit offentliggjord. Ej utan förvåning har jag af hr dr Fryxells nyssnämnda artikel erfarit, att hr doktorn anser mera vigtigt och båtande för slitandet af en literär tvist att sysselsätta sig med utforskande af motståndarens namn, än att esvara hans anmärkningar. Ehuru jag i detta afseende hyser en mot hr doktorns alldeles motsatt åsigt, ehuru jag till och med vågar förmoda, att hr doktorns raisonnement, att en författares uraktlåtenhet att uppgilva sitt namn bör för a!lmänheten vara en temigen säker måttstock på värdet af hans anmärkningar, trots den ofelbarhet det synarligen eger enligt hr doktorns egendomiga logik, är tillräckligt absurdt, för att förkastas af alla med sundt förnuft begåfvade varelser bland den allmänhet, till hvilken ir doktorn vädjar, går jag dock med nöje hr doktorns uttalade önskan till mötes. Enligt trovärdiga personers vittnesbörd lärer otillfredsställd nyfikenhet vara en svår pina. Jag vill ej, att antalet af de anmärkningar mot undertecknad, som hr doktorn ännu gömmer i sitt hjerta, skall ökas med den anklagelsen, att jag till en sådan pina varit upphof och anledning. Då det emellertid kan se ur, som skulle jag afsigtligt, af pur elakhet, hafva uppskjutit afgifvandet af denna min förklaring, vill jag nämna, att jag till följd af en resa först den 5 innevarande månad erfor, att hr doktorn framställt den uppfordran, jag härmedelst besvarar, och först i dag fått tillfälle att taga kännedom om dess ordalydelse. Slutligen nödgas jag beklaga, att jag ej kan gengälda hr doktorns högtidliga löfte ull svenska allmänheten med något annat, än en försäkran att fortfarande egna hans skriftställeri förtjent uppmärksamhet. Jag förbinder mig äfven, att ej vidare narra hr doktorn att gå vilse i det Canonymitetens mörker, hvaröfver han så bittert klagar. Stockholm den 7 December 1861. S. 4. Hedin. Filos, kandidat.