Aftonbladet – 9 december 1861, sida 2

ondt i denna trägna korrespondens. Mer då inga synbara affärer påkallade den — hvad föranledde den då? Allmänna politiska ärenden, ja, jag tror det; men jag blir ängslig bara jag tänker derpå. Men lika mycket. det var ej härom jag ville tala — jag ville tala om Lönner. Du vet att din far aldrig brukade yttra sig illa om någon menniska. Det var hos honom icke blott grundsats att akta och ära sin nästa, lika mycket som sig sjelf — det var hans natur. Aldrig hörde jag honom göra ett undantag härifrån, an nat än med Lönner. Men honom sparade han icke heller, Hch denna omständighet kan icke vara annat än ganska betccknande. Mer än en gång hörde jag din far så ledes benämna honom på ett sält, som var föga afundsvärdt. En gåvg — jag mins det så väl — utropade han, att han var en stackare4; en annan gång, att han var en 4förrädare4. Ibland kallade han honom för en skälm, ibland påstod han till och med alt han var hans ende fiende. Jag kan icke tro att din far skulle ha begagnat sig af sådana uttryck utan skäl. Men min bästa mor — han fortfor ändå att brefvexla med honom. Det är det obegripliga, Gudiloff:? Det irrande ögat tycktes söka en lösning, utan att finna någon. eUtan att egentligen berätta det för mig, förstod jag dock af de halfva ord, som han stundom kastade omkring sig, att Lönner varit inblandad i någon vigtig affär, som tvungit honom att fly från Stockholm och en tid dölja sig under ett främmande namn. En rymmare du! Hon drog en djup suck. Och nu skulle jag ... Hvad är det som mamma vill säga? Och nu skulle jag ...s