Aftonbladet – 7 december 1861, sida 3

ungerska mössan (antagen äfven hos 0ss) är oförlikneligt täck och bäres med utmärkt koketteri; dertill hörer dock egentligen äfven den ungerska kappan, d. v. s. en vanlig mörk ifruntimmerskappa af kläde eller sammet, men betäckt med snörmakeriarbete och broderier, allt i svart; denna kappa bäres vanligen endast af ungerskor; broderierna äro så dyra, alt en dylik kappa kostar dubbelt mot en vanlig. Wienskorra äro ytterst pratsamma; när några sådana ljas åt på gafon, så höras oupphörligt höga papegojläten, alldeles som vore man i närheten af en samling cacadoror. De :;å ungerskor jag sett voro härutinnan, som i mycket annat, wienskorna olika, tystlåtna och mera tillbakadragna; man hörde ej från deras mun detta oupphörliga prat och skratt, som här eljest förekommer riktigt tröttande. Som jag redan sagt, har jag hittills blott haft tillfälle att se högst få ungerskor, men dessa hafva samtligen förefallit mig mera intagande, mera naturliga och mindre koketta än wienskorna. Såsom det synts mig finnes det hos ungrarne en liffullhet, en kraft, en fullblodighet, som ej yttrar sig : pladder och aplika gester, men som flammar ur deras mörka ögon och som röjer sig i de fasta, harmoniskt utbildade gestalterna. Bland de här stationerade officerarne utmärkte sig de ungerska mest genom vacker och smidig kroppsbildning. Officerarne här äro mycket lifliga och humana; man riskerar ej här att på publika ställen blifva atsatt för hånleenden, halfhögt yttrade speglosor, försmädliga ögonkast Tc. c., hvarmed man, tyvärr! ej så sällan i Stockholm undfägnas af en och annan gardeslöjtnant. Före sista kriget lärer äfven här ett sådant skråmessigt Okynne varit i svang, men nu ser man sannerligen ej ett spår deraf. Officerarne här äro, snart sagdt, ständigt klädda i uniform, äfven då de besöka de publika balerna; i Berlin deremot fanns vid ingången till dessa lokaler alltid ett plakat. hvarpå lästes att ingen person, klädd i uniform, hade rätt att inträda. I Prag har i dessa dagar en stackars publicist blifvit dömd till fyra månaders fängelse för det han i sin tidning intagit ett referat, hvars trenne ord förefunnits af sårande beskaffenhet för enkedrottningen af Neapel; som denna furstinna tillhör österrikiska huset, så anklagades han för att hafva försmädat en medlem af samma hus; förgäfves bedyrade svaranden att han derom varit okunnig, åklagaren invände att: 1:0 furstinnan finnes upptagen på den kejs. österrikiska genealogien, 2:0 bemälda furstinna år 1836 vid kejsar Ferdinands kröning i Prag fungerat som abbedissa för Theresia-orden, ett faktum, som blifvit infördt i tidningarne och hvarom ingen bildad-böhmare kunde vara okunnig.4 I Bränn har ock en stackars litteratör blifvit sakfälld för det han skulle hafva yttrat till en landsman, hvilken beklagat sig öfver den höga skatten, att Com ni hade understödt ungrarne, så hade ni sluppit betala så hög skatt?; svaranden har förnekat detta yttrande och som vittnen anfört tvenne soldater, hvilkas vittnesmål för honom voro fullt frikännande; icke desto mindre dömdes han till åtta månaders svårt fängelset. Den tidning, hvari jag läst denna berättelse. illägger dock modigt nog: Sangifvaren i detta mål är en nedrig och allmänt föraktad usling. I en bokhandel am Graben? (en mycket besökt plats i den inre staden). har jag haft det nöjet att se tvenne bataljstycken i stenttyck; det ena har till underskrift: Tvenne svenska regementers flykt vid Bernburg 16324. Mån ser der några flyende ryttare spränga af åt olika håll, bland dessa äfyen Gustaf Adolf sjelf hopkrupen på hästen, lutande sig fram öfver hästhalsen och örskräckt tittande sig omkring; den andra taflan föreställer huru österrikarne öfverraska en fransk artilleripark vid Tuttingen 16384. Jag får erkänna att jag ej har någon aning om hvar STuttingen är beläget. Det måtte vara svårt att underhålla nationalstoltheten med slika minnesteckningar. Bataljteckningar från Breitenfeld, Litzen. Wagram och Solferino borde utgöra passande motstycken och uppsättas i samme bodfönster. 4 Tidningarne blifva dagligen allt bittrare mot kejsar Napoleon och hålla mycket väsen öfver det siackars Frankrikes finansiell belägenhet, det kan man dock kalla att tale om rep i hängd mans hus. Muan förgrytnmar sig svårligen öfver Napoleons och Victor Emannuels intriger, men man låtsar allsicke om den stora gevärsförsäljningen fråv sachsiska regeringen till f. d. konungen a: Neapel. . Sachbsiska regeriögen har nemliger försålt en hel uppsättning ef gevär för sach siska armån till bemälde potentat, d. v. e. affären har gått genom enskild köpare och detta med sådan skyndsamhet, att sachsiskt armåns nya gevär ej ännu hunnit skottstä las och afprofvas, innan de gamla t levereras. En och annan sachsi klandrar denna affär öppet, hä ir få tala med någon i politiska ä nen är gauska svårty dels är men här a för för tt med en, öm nen, dels spelar i allmänhet njutnin naden häf en 8å stor roll, att intr offentliga avgelägenheter synes vard, om ej slocknadt, dock slumrandes; Wienaren vil njuta sitt sorgfhia Hf och synes föga bry sig om hvad derutöfver jag vill dock ej tro alt han är fullt så bekymmerslös, som han synes vara. Vår minister här i Wien visar oss svenskar den största välvilja; höns hus står oss alltid öppet. och besökes at oss också ofic och hvarje besök i dennes älskvärda familj qvarlemnar bos0ss Känslan af högaktning, tacksamhet och treföad; man behandlas der ei som frändline. utan som en medlem al