ken England har att tacka för början af sitt kanalsys:em, ansågs för sina nya iders skull för galen. När han framträdde med planen attleda en kanal i en aquedukt öfver en flod, yttrade en berömd byggmästare: Jag har väl hört talas om TNuftslott, men aldrig har jag sett nägot ådant.4 Det var icke mindre svärt för Rennie att för ett utskott af underhuset bevisa sin aquedukts utförbarhet, än i våra dagar för Stephenå ett annat utskott förtydliga nyttan af jernvägar. Utskottet ville nödvändigt ha en modell, och Rennie hade ingen sådan. Då köpte han i grannskapet en stor rund ost, skar honom midt itu. ställde de båda hälfterna bredvid hvarandra på bordet, lade en lideal öfver dem och visade nu på denna modell, huru floden skulle flyta ned till mellan brohvalfven och kanalen ofvanpå i en mura. bädd. — Leigh Hunts dagböcker. Leigh Hunt, som afled år 1859, var den sista medlemmen at den lysande, engelska litteraturepoken under de tre första årtiondena af detta århundrade. Hans ställning i sitt fäderneslands skaldekonst var ganska karakteristisk. Förtrolig vän med Byron, Shelley, Coleridge, Hazlitt, Lamb m. fl. och derjemte stående i närmare bekantskap med Walter Scott, Thomas Moore, Wordsworth m. fl., gällde han så till sägandes såsom en medlare mellan den fromma sjöskolant och den moi densamma fientliga sataniska skolan, till dess han råkade i oehighet med Byron, som stod : spetsen för denna sistnämnda. Hunts dagböcker och memoirer, som sonen Thorriton Hunt ämnar utgifva, torde således bli särdeles intressanta.