Aftonbladet – 7 december 1861, sida 2

imgt fördelakugt viltnar om den omsorg och möda som derpå blifvit nedlagd. Förordet är Inderletisnädt af riksarkivarien Nordström, som der tillkännager att han vid bokens utgifvande haft ett verksamt biträde af amanuensen mag. V. G. Granlund. Lefnadsteckningar öfver de utmärktare personerna under kriget mot Ryssland åren 1808 och 1809 af J. G. Collin. Förra delen. Stockholm 1862, J. L. Brudins förlag. Få af Sverges krig hafva framkallat en så rik litteratur som det, hvilket kostade oss Finland. Grunden till denna rikedom är kanske, oberäknadt den hufvudsakliga : stridens vigt och sorgen öfver förlusten, att detta krigs händelser voro så små till sina dimensioner. Denna litenhet i omfånget har gifvit åskådaren tillfälle att studera detaljerna. Det personliga modet, den individuella förmågan ha kunnat framträda tydligare inom denna lilla finska här af endast två till sex tusen mans styrka, än inom föregående och efterföljande tiders härmassor. Af dessa kan minnetej behålla flera namn än en och annan generals, men bland ett fåtal tappra orkar minnet gerna att bevara äfven officerare af lägre grader, ja till och med mången af gemenskapen, helst sedan ett nationalepos sådant som Runebergs kommit att lifva och skärpa hågkomsterna. is Föreliggande arbete innehåller, såsom titeln angilver, biografier öfver de, vare sig nu lefvande eller angångna deltagarne i Finlands sista strid. .De äro författade af doktor J. G. Collin i Norrköping, hvilken nitiskt s mlat alla upplysningar som i tillgäng arbeten, i olficiella handlingar, i ädnir eller hos enskilda. kunnat öfverstört intresse både geaom innehållet och framställningssättet. För: fattaren har en särdeles-enkel och ren stil, som försmår alla yttre prydnader, utan endast låter personer och saker lefvande framWwäda i sin sanna gestalt. Lefoadsteckningarne äro uppställda i alfobetisk ordning, och enligt denma har en tyeklig slump fogat så att Carl Johan Adierereutz fått sitt rum främst i boken, liksom han 1808 och 1809 varen af de främste både i Finland och i Sverge. Biograen ölver honom har gilvit författaren ett osökt tillfälle att lemna en kort historik öfver hela det finska kriget. Sålunda någoriunda. orienterad ölvergår läsaren till teckningarne afde på allas läppar lefvande Aminoff, Erik Aren; Drufva, oncken Dööelb, Eek, Fahlander, Fieandt, Hertzen, Klercker, Konow, Kothen och många flera, hvilka förekomma i den nu utkomna förra delen af detta samvetsgranna arbete: — Boccaceios Dekameron, Öfeersatt från italienskan af C. FEichhorn. Med inledning och anmärkningar. Förra delen. (Stockholm, Ph. Maass förlag.) Öfversättaren yttrar, att han med sitt aärbete velat fylla en af de största luckorna i vårt fäderneslands öfversättn:ngslitteratur. Vi kunna icke gifva honom alldeles rätt i detta hänseende, ty det finnes ganska många arbeten inom Italiens sköna litteratur, genom hvilkas omsorgsfulla öfverflyttning till svenskan han skulle inlagt en långt större förj.nst om vår öfversättningslitteratur. Det r sannt, att Boccaccios il Decamerone har n stor litterärhistorisk betydelse; att den utöfvat ett mäktigt inflytande på den europeiska litteraturen, inom hvilken den först brutit väg för en hel diktart, som förut var outbildad, och särskildt för Italien haft den betydelsen att:fixera det italienska skriftspråket i prosan, och det på ett sådant sätt, att den ännu i dag kän betraktas såsom den högsta norm för det italienska språket. Men den, som vill sålunda lära känna Boccaccios berömda novellsamling ur litterärhistorisk synpunkt, bör helst taga kännedom derom på originalspråket och kan i nödfall läsa den i franska och tyska öfversättningar. . För en större ällmänhet i vårt land, för hvilken öfversättaren velat göra den tillgänglig, ha dessa noveller en alltför ålderdomlig anstrykning och äro icke heller i andra hänseenden ärdeles lämpliga såsom allmän lektyr. Man bör dock hålla öfversättaren räkning för den möda och sorgfällighet, som han nedlagt på öfversättningen, som — utan att vi dock haft tillfälle att närmare jemföra den med origioalet — synes oss vara ganska lyckad. Morfars Sagor eller Berättelser ur Skottska historien af Walter Scott. Ofversältning. Första afdelningen. Stockholm. Axel Hellstens förlag. Den nya upplaga af Walter Scotts romaner som hr Å. Hellsten nyligen utgivit har snart efterföljts af en ny öfversättning af den store skoltens Tales af a Grandfather. De äro också af det klassiska värde att de med ej mindre nöje skola läsas af den nuvarande generationen än af den; för hvilken len förra numera utgångna öfversättningen skrefs. Som bekant har W. Scott i dessa berättelser skildrat sitt fädernesland Skottländs öden från de äldsta tider ända till långt in i förra seklet. I början affattadei nn mera för barn lämpad stil, antaga de ju längre de fortskrida en karakter som gör dem i hög grad njutbara äfven för de mera försigkomna. Att de öro högst underhållande behöfver ej sägas dem som af Seotts romaner veta med hvilken förkärlek han behaudlar allt som står i samband med hans lands historia. Det är, om hos nåson, lif och färg i teckningen, och skildrinön af Skottlands natur och berättelserna nh Wallaces och Brucesvhjeltebedrifter, de blodiga fejderna mellan England och Skott labd, samt mellan de skottska konungarne och den mäktiga högadeln stå ännu oöfveriräffade. De sista kapitlen afhandla Maria rr NAS RR a