Aftonbladet – 6 december 1861, sida 2

Låt oss börja med slägtingen. tMed slägtingen, jalX Hans namn: är Eskolin: Jag vet att han redan för ett tiotal af år sedan varlöjtnant vid amiralitetet, och hörde honom då omnämnas såsom en ovanligt tapper man. Jag kommer nu icke ihåg allt hvad man sade om honom; men han hade varit med vid flera äntringar, belägringar och sjöfäktningar och utmärkt sig vid alla tillfällen. Då är han säkert också en brackarl.y ?Du tror det. Jag tror att om man har mod att när som helst se döden i ansigtet, så måste man ha ett godt samvete. Måtte du ha rätt! För min del har jag ej sett honom mera än ett par. gånger, men jag tyckte ej :om honom. Och skälet ... uDin fars hemlighetsfullhet var alltid en källa till bekymmer och lidanden för mig; och hvar gång Eskolin var här, ökades de alltid. Kvoappast hade han: anländt förrän din: far och han stängde in sig och ingen varelse vågade sedan störa dem. Gud vet hvad de hade för sig. Men flera veckor efter sedan BEskolin rest bort var din far vid ojemt och dåligt humör. Aldrig förmådde jag då göra honom något till nöjes: Han längtade endast bort — bort — bort från hemmet. Hon lutade ansigtet ned i sina händer, och förblef fördjupad i sina tankar. Hur nära slägtX. frågade jag, räknade vappa med honom?5 ?Jag kan icke lemna dig någon säker ipplysning derom, men din far presenterale honom för mig såsom sin kusin, och jag sallade honom alltid så... Föröfrigt tycktes ngen af dem lägga någon vigt dervid. : (Forts. följer).