Aftonbladet – 5 december 1861, sida 1

FINSKA VETERANER ). MEMOIRE-NOVELL AR 0. F. RIDDERSTAD. Men trädet är hans. Det är då sannt, medgaf Lon. Men hon sänkte sitt hufvud. dervid på ett sätt, att jag aldrig sett henne så täck som ju i det ögonblic!.et. Hela natten drömde jag äfven om henne. Jag såg henne stå vid min säng med en så näpen lutning på hufvudet och så bedjande skalkaktiga ögon, att jag var riktigt yr i hufvudet då jag vaknade. Min far hade låtit uppsätta en grönmålad. rund bänk omkring trädstammen samt pla cerat et. bord främför den. -Uuderstundom hvilade han sig der med en bok i handen. men ibland drack familjen äfven kaffe der Orja hade berättat mig att hennes mor ämnade sig på ett besök till prostgården, och jag visste timme och stund då de skulle komma. Hela dagen inspirerad af Orjaslilla näpna hufvud och skalkaktiga blick, beslöt jag att visa henne huru kär hon var mig. Det var franförallt et äpple, längst uppe på en qvist, som väckt heanes hela apsit. Hon skall hafva det, tänkte jag. Ko stund före den bestämda timmen nöärmade jag mig det förbjudna trädet — förvigtigt såg jag mig omkribg — ingen syntes, till — med ett språng var jag uppe på bänken -— slog armarna och benen. kring stammen och efter några få ansträngningar ) Se A, B. nir 282 och 283.