Aftonbladet – 5 december 1861, sida 1

—— RR och tömde den med ett enda drag; återigen såg hon sig visligt åt alla sidor, grep a i kaffekannan och fyllde koppen nyo. Jag var nära att skrätta. Min böjelse att spela henne ett spratt grep mig med oemotståndlig lust. Hon hade för andra gången lyftat upp koppen, med synbar afsigt att äfven tömma den. Sakta löste jag ett äpple från sin qvist, lutäde mig något fram och sträckte ut handen. Läsaren vet af det på magistern aflössade skottet att jag hade både säker hand och blick. Och just i det ögonblick; :då hon förde koppen till sin mun. föll äpplet i koppen: Det utrop af förskräckelse, som ög öfver hennes läppar, öfvertygade mig bäst att jag lyckats. Kaffet stänkte äpp och öfversköljde hennes ansigte. Jag drog mig tillbaka och vågade efter mitt puts knappt andas. Jag ångrade likväl snårt min oförsigtighet, då jagnästa ögonblick såg min mor återkomma, till min stora förskräckelse åtföljd af min far och magistern. Bakom: dem sprang Orja och lekte med hundvalpen: Ju närmare de kommo, desto våldsammare klappade mitt hjerta af. oro och ångest. Att undgå min: fars allvarliga och skarpa blick kunde jag icke engång hoppas. Då jag betänkte hur högt värde han satte å trädet; det stränga förbud jag fått att emna det i fullkomlig fred, ansåg jag mig förlorad; Emellertid drog jag mig mekaniskt mm åt trädet och colde mig så godt omständigheterna tilläto. Då mina; föräldrar anlände till stället, upptog Camia tant hela deras uppmärksamhet med berättelsen om huruledes vinden