Aftonbladet – 5 december 1861, sida 1

befann jag mig uppe i trädets lummiga krona. : a Om jag lade begått ett stort brott, skulle jag dock icke ha känt mig värre till mods. Sn stund satt jag-tyst för att utforska om någon bemärkt mig. Då det icke var så lätt att se någonting genom det täta löthvalf, som omgaf mig, delade jag ett par. qvistar från hvarandra, hvarigenom utsigten blef fri för ögat. Till min s:ora glädje syntes ingen menniska till. Bröstet höjde sig lättare. Hastigt klättrade jag högre upp. Jag har sagt att det var ett enda äpple, hvars globrunda form och lätta rosenröda glans framförallt fallit lilla Orja på ue Det utgjorde naturligtvis också mitt mål. Men bland mängden af äpplen, som detta år tyllde trädets grenar, hade jag just tappat bort det enda som jag önskade mig. Uppkommen, som jag.trodde, tillräckligt högt log jag fruktti lgångarne i närmare skärskådunde. Men förgälves tittade jag efter Urjas äpple; det tye! tes alldeles ha försvunnit. Och de öfriga? Ack — et ena var kantigt;;det andra maskätet, det tredje för grönt, det ljerde för hyitt o..s. Vv. Jag hade. råkat i valet och qvalet. Härunder förglömde jag emellertid den fara för upptäckt, hvari jag likväl befann mig, och min revy tog tiden mera i anspråk än klokt var. Snart skulle jag också störas i mina funderinger -på ett mindre angenämt sätt. då jag plötsligt, der jag satt bland grenarna, säg en af tjenstflic orna närma sig med en bricka, hvarpå en ärevördig kaffekanna presiderade, omgifyen af gräddskål och koppar. Försgtligt drog, jag hufvaet tillbaka och kröp. tillhopa på Erenen.., Men min beläsenhet skulle blifva ännu sämre, På afstånd