Aftonbladet – 4 december 1861, sida 1

s-tryckeriet, Stora Nygatan N:o 21. : NACKEN DRAR DE STOCKHOLM dex 4 Deo. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 23 Nov. Två frågor ha isynnerhet sysselsatt vår politiska verld under de sista dagarne, nemigen om direkta val i Siebenbärgen och de rättigheter som-i afseende å budgeten böra beviljas riksrådet. Då hr Nadasdy återimträdde i ministören såsom kejserlig kansler för Siebenbärgen, yttrade jag mig i ett bref om provinsen Siebenbärgens angelägenheter och huru hr Bachs fordna liberala embetsbroder sökte vinna det för konstitutionen af den 26 Februari. Man tyckes för närvafrande ha uppgifvit planen om direkta val, hvilken några dagar diskuterades. Det är att märka, att denna åtgärd skulle ha sfått i strid mot konstitutionen, hvars 7 tillåter direkta val, endast då riksdagarnes val till deputerade i centralkamrarna icke kunnat verkställas. Häraf följer, att man att börja med måste sammankalla Siebenbärgens särskilda riksdag och att det icke kan bli fråga om lirekta val, så framt ej nämnda riksdag vägra: ott sända representanter till Wien. Siebenbu: ens ställning är ytterst invecklad, och jag skall måhända vid tillfälle utförligare redogöra derför. Må det för i dag vara tillräckligt att erinra, att provinsen är delad i tre stora delar, sachsarnes, szeklernes och ungrarnes land (ungrarne äro isynnerhet wallachiska magyarer, af hvilka en tredjedel. dock består af rumäner, som tillhöra den förenade grekiska kyrkan). Högsta myndigheten i sachsarnes i södra delen af Siebenbärgen belägna land är gubernium eller guvernementet Clausenburgs råd. Detta gör gemensam sak med walackerna eller rumänerna, hvilka i allmänhet fordra att Siebenbärgern och Ungern skola förenas. Sachsarne sjelfva äro af olika åeigter i denaa fråga. Hvad den österrikiska ministeren beträffar, faller det af sig sjelf, att den är emot föreniogen, som skulle bli ytterligare ett svårt hinder bland så många andra för kejsarrikets enhet och centralmaktens verksamhet. Den har niligen provisoriskt utnämnt. det mot föreningen med Ungern fiendiliga guvernenentsrådet Konrad Schmidt, medlem af regeringen i Clarsenburg, till sachsarnes nationalgrefve. — Schmidt gjorde sig för någon tid sedan bemärkt i Clausenburg, då guvernementsrådet skulle aflägga ed, derigenom att han infann sig klädd 1 fransk drägt, men med tysk hatt. Kort derefter reserverade han sig mot guvernementsrådets ad:es3, hvari man satte sig emot sammankallandet af Siebenbärgens särskilda riksdag och fordrade att provinsens representanter skulle ingå i riksdagen uti Pesth.: I sin nya egenskap af provisorisk nationalgrefve, d. v. s. högsta domare eller guvernör, skal: Schmidt utöfva ett visst inflytande på det sachsiska landet, isynnerhet på landsbygden, der det magyariska elementet knuppt utgör femtedelen af befolkningen. Så hoppas och uträknar åtminstone ministören, som måhända skall besluta sig för at upplösa Clausenbur2:s guverncmentsråd för dess magyariska tendenzers skull. Ett rykte gär, att grefve Miko, chcfen för guvernewentet Siebenbärgen, möjligen skall få afsked, hvilket vore ett förebud till det nämnda guvernementsrådets upplösning. Grefve Miko kan ej förlikas med ministern och kejserliga kansleren för Siebenbärgen Nadasdy. et är äfven fråga cm att modifiera Siebenbärgens valsätt, som dex terar sig från den fordne kansleren baron Kemeny, en stor anhängare af Ungern och dess förening med Siebenbirgen. Jag har nödgats hågot vidlyftigt orda om kejsarrikets svårigheter i öster, derföre att denna fråga står i samband med ett annat hufvudproblem, som för närvarande gör våra statsmän bryderi. Jag menar förslaget att förklara riksrådet kompetent att diskutera Österrikes allmänna budget. Den 6 sistl. Juni förklarade hr von Schmerling riksrådet begränsadt, d. v. s. saknande beogenbet att diskutera de militära och finansiella angelägenheterna, så länge det ej var kompletteradt genom inträdet af Ungerns, Kroatiens o. 8. v. representanter. Man hoppades då, att de snart skulle inträda. Detta hopp gick ej i fullbordan, och man agiterar frågan derhän, att regeringen borde med åberopande af nödtvånget låta detnuvarande stympade parlamentet förklara sig vara kompetent. Man vill sålunda hjelpa sig ur det trångmål, hvari man befinner sig genom en ny legislativ statskupp. Detta är de hårdnackade helstatsmännens, centralisationsifrarnes quandmeme råd. De hoppas på detta sätt kunna återväcka förtroendet, uppbjelpa I det finansiella obeståndet o. s. v. De moIderata anmärka, att regeringen icke kan vidtaga denna ytterliga åtgärd, innan hon sammankallat åtminstone Siebenbärgens riksdag. Om då denna, följande Ungerns exempel, vägrar utse deputerade i Comralpprias mentet, skulle regeringen kunna förklara, latt hon gjort allt för att komplettera riksrådet samt att hon. då hon ei lyckats deri.