Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

nen och för att förtydliga mina ord ritat på golfvet med kritstycket en hop rätt umde-a liga figurer. Följande dag berättar mig Don Miguel leende att jag kumat bli saker till erkebiskopens af Evora död, och anförde nu att nämnde portugisiska prelat vid ettbesök hos ex-konungen blifvit af högstdensamma anbetald att gå in i ateliern och taga porträttev i skärskådande. Detta hade han gjort medan jag var borta, hvarpå han brådstörtadt återvändt till konungen, instörtat blek och vanstäld i dennes rum, oförmögen i början att få fram ett ord. Aniedningen till förskräckelsen var den, att han hade funnit konungens bild med hufvudet nedvändt, taflan omgifven af en mängd kabbalistiska tecken, hvilket allt för honom föreföll som den gröfsta profanation. Mitt stipendium upphörde 1841. Med mina många: relationer och beställningar var det mig lätt att vara det förutan, Jag kände mig så outsägligt lycklig, omgifven af herrliga skapelser, älskvärda menni:kor, Guds välsignelse gjuten i sjelfva den atmosferjagginandades-—hvad kunde-jag önska mig mer? . Jo att träffa mina anhöriga och att ännu en gång få se mitt kära Sverge. Man säger visserligen att konstnären tager sitt fosterland och sina husguder med sig, bvarthän han ock går, men ett större misstag har väl aldrig gäckat den menskliga uträkningen. — — Med min kännedom om Italiens äldre och nyare förhållanden, delade jag med romerska folket de glädjefulla förhoppningar om en bättre tid, som uppvaknade vid underrättelsen om Pius IX:s tronbestigning. Anseende mig såsom romersk medborgare, lät jag inskritva mig i-det då nybildade borgaregardets rullor och utnämndes snart, ges