Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

Några månader efter min inflyttning i nya bostaden blef jag en dag af grefve Cabrall föreställd ex-konungen Don Miguel af Braoanza. Han frapperade mig ej mindre genom sitt ståtligt intagande utseende och förekommande sätt att vara,: än de händelser som voro fästade vid ; hans regentdagar. Djerf ryttare och simmare, passionerad jäoare och oöfverträffad skytt, var han för det mesta upptagen af sådana göromål som fordrar mod och beslutsamhet. Jag fann i honom ett särdeles angenämt umgänge, och aldrig, ett ögonblick under sammanvaron med honom förmärkte jag skymten af detta vädjande till födselns prerogativer och höghetens glans, som så ofta och sorgligt beskuggar den jordiska öfverheten. Anmodad af grefve Cabrall, åtog jag mig att måla Don Miguels porträtt i et figur och naturlig storlek. Lika enkel som han var i silt sätt, lika ceremoniös var hans omgifning. En dag i min atelier, då jag var sysselsatt att hjelpa honom på med uniformen och eabelns fastspännande, inträdde en gammal soltorkad markis, stannade af häppad i dörren öfver min oförskämdhet att lägga handen vid ett majestät. Man underrättade mig sedan, att om något sådant skett i Portugal och medan Don Miguel förde spiran, hade denna nåd tillförsäkrat mig om adelsdiplomet. En annan gång då jag hade målat med en stark lack-glasyr öfver ett purpurrödt sammetsdraperi, och färgen gef tecken, att under torkningen vilja börja rinna, vände jag duken upp och ned för att låta färgen under natten återgå i sitt rätta läge. Samma af: ton, under det jag med porträttet sysslade, hade en vän kommit till mig och jag hade med: lionom samtalat om: månkartans egen domliga formationer samt under jdiskussio