vända till ditt hem, utan att högst af allt underbart i ditt hjerta erkänna känslan :a oberoende! Det var först i Dresden, då jag förlorade mig i betraktelser vid åsynen af Rafaöls madonna di S:t. Sisto, Correggios natt och flera af dessa oförgängliga alster af den högsta inspiration som någonsin uttalat sig på jorden. som en inre röst allvarligt, men ändå mild tillhviskade mig: du är stadd på afvägar, studera de gamle och lär af dem, och du skall först inse åt hvilket håll det rätta målet för en helig sträfvan ligger. Dessa ord öpp: nade min själs ögon. Jag öfvergaf det manår; vid hvilket jag hade klibbat fast; och då jag hade frigjort min ande från dessa fjettrar, kändes det, sor hade jag sönder. rifvit ett kontrakt, i ett obevakadt ögonblick uppgjordt med. onda makter. I urin stannade jag någon tid hos hr Sv George. En ständig längtan åt söder oroåde ig jemnt, hvarföre jag slutligen tog mit beslut att nedslå mina: bopålar i Florens, Vid skiljsmessan ftån min meecenas fick ja en beställning, nemligen att åt honom måls en altartafla, bestämd för hans födelseort Car. rick i Irland. Fvenne de angenämaste år qvarblef jag Florens, boende der tillsammans med der genialiske, sedermera ryktbar vordne bild huggaren Hähbnel från Dresden. Utan at berömma mig sjelf, kan jag med hander på bjertat försäkra att jag begagnade tiden ganska väl, såsom att kopiera gamla mä stare, å bibliotekerna genomläsa deras skrift vexlingar och såmedelst försätta mig in i deras konståsigter, verldsåskådning och lef. nadsförhållanden. Det var dessa de storo döde som hade fått mig till besinning a hvad min frid tillhörde, och de skulle, fastär bartgångne, äfven blifva mina osynliga le