gagnade jag nästan uteslutande att handtera ritstilftet, och jag märkte snart i mitt bjerta att en annan kallelse förestod mig. Denna hade väl ej så snart vändt om bladet i min leinadsbok, om ej en företagen resa till Köpenhamn, dit jag blef bjuden af en vän, bidragit att påskynda beslutet att helga mina återstående dagar åt konsten. Bekantskapen med Thorwaldsens mästerverk och med flera ypperliga taflor i dervarande museum var tillräcklig att elda min själ till flygt i högre rymder, och till försök att i bilder och färger äfven framkalla något dugligt. Återkommen till hufvudstaden, insåg genast min fader den -förändring min föresats undergått i afseende å valet af yrke. Han blef också den förste som rådde mig att följa den fingervisning min bättre genius tycktes gifva mig, och ställde så till att ja; under professor Westins handledning fick försöka mina krafter. Efter en kortare tids studium på hans atelier, blef jag elev vid fria konsternas akademi, veckan derefter inflyttad i antikskolan och några månader derpå i modellskolan. Vann trenne år å rad akademiens pris för i olja utförda arbeten af historiskt innehåll. Jag ansåg mig nu kompetent att söka ett resestipendium; Under afvaktan på ett sådant gaf jag lektioner i måla. Bland mina elever befann sig engelska legationssekreteraren S:t George, en varm vän af de sköna konsterna, men företrädesvis af målning. En dag underrättar han mig om sin anbefallda ofördröjliga förflyttning från Stockholm till Turin; föreslår mig att medfölja, mot det att jag under resan ger honom behöflig undervisning i tyska språket. Sagdt och ge 1 Juni 1831 lemna vi Sverge. Min bön var denna, då jag såg mitt fosterlands kuster försvinna i ett ljusblått fjerran: måtte du aldrig åter