NER e RER ENNRNRRRSRNSRE SENSE eet värfvad egendom går snart samma väg som den kommit. Dessa ord tycktes göra något intryck på Jean Maillard. Men snart återtog det onda sitt välde, och han sade med ett styggt leende: Det är bara prat alltsammans! hafva vi icke med våra egna ögon: sett motsatsen? Kommer du ihåg Pierre Bouquaille? Den uslingen som var vår granne i Paris och som blott gaf dig elaka råd. Det är möjligt! emellertid: var han på den tiden lika så fattig som jag, men på en gång, om du påminner dig, afskakade han fattigdomensbojor. Vet du huru det gick till? Han hade också hittat en stor Sp — han hade också kunnat terlemna den, men han aktade sig väl derför, han; nåväl, hat han väl blifvit straffad derför? Tvärtom, han har kastat sig in i handelsåffärer, som lyckats förträffligt; han är rik och ansedd, han är lycklig. ?Lycklig — huru vet du det? i Jag vet ätt ingen utom jag känner hans hemlighet. Exemplet är godt, jag skall också följa det. tJean! Men hvårföre upprepa här alla Madeleines ord? Mean gissar dem lätt. Den förträftliga qvinnan talade allt hvad hennes hjertr ingaf henne; hon talade i religionens namn, i hederns; hon föreställde sin make hurv förtviflad den olycklige måste vara, som tapat plånboken; hon åberopade sitt förflutn: lifs uppoffringar, sin dotters framtid; hor glömde ej heller de samvetsqval, som för eller sednare måste förbittra deras lif. Hyddans goda genius tycktes tala genom henne: hon blef nästan vältalig i ein ifver att för svara den satsen, att ärlighet varar längst. Vägbyggaren lutade hufvudet mot armen