Aftonbladet – 28 november 1861, sida 1

nten utvidgning at den s. k. rTopresentationens diskussionsrätt i afseende a budgeten. Hvad nu härmed kan uträttas må framtiden utvisa. Den nye ministern, hr Foulds talanger som finansman i allmänhet och särskildt hans förmåga att i brydsamma fall bereda utvägar, ha redan vid ett föregående tillfälle med fördel blifvit anlitade. Huruvida en åt kamrar, sådana som de nuvarande franska medgifven diskussionsrätt må kunna förekomma den öfverhängande krisen synes ganska tvifyelaktigt. Denna rikt aflönade, -devuerade senat, denna föga folkliga lagstiftande kår komma väl även för framtiden svårligen att ha någonting annat än ett lojalt ja för regeringens anslagspropositioner.Härmed må nu vara huru som helst, visst är, alt ställningen för närvarahde är i högsta grad betänklig. Man har visserligen å ena sidan satt alla häfstänger i rörelse för att fylla skattkämmaren, och det måste medgifvas alt den industriella verksamheten stegrats, landet stigit i välstånd och folkets förmåga att bära skatter ökats; men å andra sidan kan det ej heller bestridas, att utgifterna stigit.i en ändå vida större skala. stora krigslånen, de envisa deficiterna i budgeten ha ökat skuldbördan till en utomorentlig gråd. Man har nu kommit derhän, att en medelmåttig skörd, en minskad gxport till Amerika samt tilläfventyrs de omedelbara följderna af handelstraktaten med England varit nog att försätta regeringen i det mest kinkiga läge. Se här en kort öfversigt, enligt officiella källor, af budgetens tillväxt under den kejserliga regimen! Då utgifterna år 1852 ej stego till mer än 1513 millioner francs med en intrad af 1487 millioner, och stätsbristen sålunda var 26 millioner, hade de år 1859 (det sista år, för hvilket räkenskaperna blifvit afslutade) uppgått till 2207 millioner. Och då man för sistnämnde år ej lyckats uppbringa inkomstbudgeten till mer än 1819 millioner, så visade sig här alltså en årsbrist af ej mindre än 388 millioner. Ett annat för den franska budgeten åtminstone i jemförelse med vår märkligt förhållande är utgifternas låga beräkning på förhand. Då nemligen för de åtta åren 1852—1859 statsbristen beräknas skola uppgå till 36,400,000 för alla åren, så uppgick den i verkligheten sammanräknadt till den lilla nätta summan af 2129 millioner! Man bör erindra sig, att detta var 1859. För närvarande uppgår den enligt hr Foulds rapport till 2600 millioner. Till liqviderande häraf ha lån upptagits till ett belopp af 2367 millioner, så ätt den sväfvande balansen i detta ögonblick utgör 233 millioner. Under det nu så mycket klandrade konstitutionella systemets finansförvaltning ökades statsskulden ej med mer än 12 millioner i räntor, motsvarande 260 miilioners kapital, Detta kan visserligen med skäl sägas redan ha varit 260 millioner för mycket, men är likväl att betrakta som en småsak i jemförelse med de tre milliarder, till hvilken siffra man på skuldsättningsbanan nu med stora steg närmar sig. Enligt en 1860 uppgjord beräkning betalar hvarje erson i Frankrike öfverhufvud i årlig skatt 39—42 franes — Oberäknadt de gänska betydliga kommunelafgifterna. I ett franskt blad, Journal des Debats, finner man på ett klart och hofsamt sätt framstäldt så väl den nu gällande finanslagstiftningens tillstånd som ock de förändringar deruti, hvilka blifvit af hr Fould föreslagna. Vi meddela ur Debats artikel följande: 8e här i korthet huru det för närvarande går till. Budgeten uppgöres afstatsrådet och framlägges derpå för lagstiftande kåren, hvilken nedsälfter en komite. Ingen deputerad får direkt inför kammaren föreslå ett amendement, utan HKvarje sådant måste öfverlemnas till komiten. Om denna förkastar åmendementet, så förfaller frågan med ens; om komitn deremot bifaller det, så måste det underställas statsrådet, som har rätt att afslå alltsammans. Intetamendement kan sålunda aäntagas utan att ha blifvit gilladt är -statsrådet. Budgeten underkastas derpå votering inom lagstiftande kåren för hvarje ministerdepartement. Med andra ord, kammaren, som. icke eger rätt att göra amendementer, kan: ej heller utöfva sin rätt att afslå annat än slutsumman af hvarje departements budget. Om t. ex. kammaren ev en utgiftspost för finansministerns byrå vara för högt tilltagen, så måste den förkasta hela deona ministers budget, och sålunda inställa liqvideringarne at statsskulden. Skulle man ej Tkunna på detta sätt att tillvägagå tillämpa hvad hr Fould med skäl ytträr om de exTiraordinarie och supplementära krediterna : I Konstitutionen har förbehållit lagstiftande kåren rättigbeten att votera skatter, men denna rättighet skulle blifva nästan (?) illusorisk, om sakerna förblefvo i sitt nuvarande :skick.? Sedan du budgeten. väl genomgått alla dessa no så undergår den omröstning i I sin helhet och antages. Och det är nu som I de extraordinarie och supplementära krediternas Tegeriag tager sin början. Första ursprunget till dessa krediter är allmänt bekant. Under det representativa styrelsesättet medgaf man, eburudet speciella i utgifterna då strängt skärskådades, att för vissa statsbehof kunde erfordras tillskott, som det var svårt att på förhand bestämma. Dessa slags statsbebof, upptagna i ett särskildt register,.som af kammaren godkändes, kunde. gifva anlednivg att öppöa supplementära krediter. Hvad de extraordinarie krediterna angår, så afsågos dermed endast alldeles opåräknade statsbehof. Då den nuvarande lagstiftningen medgifver rätt att öfverflytta summor från en hufvudtitel till en annan, så kan ingenting rättfärdiga användandet af fupplementära krediterna. Dessa ha emellertid tagit en ofantlig utsträckning och till och med någon gång blifvit sammanblandade med de extraArdinära. Man har här en budget n:r 2,