Aftonbladet – 27 november 1861, sida 3

Na TR nt RT AR sj drottningen af Spanien och H. M. fransmännens kejsare genom myndigheternas i republiken Mexiko godtyckliga och vexatiösa förfarande sett sig nödsakade att af dessa myndigheter fordra fett verksammare skydd för sina undersåters perI son och egendom samt uppfyllandet af de för bindelser republiken Mexiko iklädt sig mot D. M., så ha de öfverenskommit att afsluta en konvention i afsigt att förena sig i gemensam handlings och ha för detta ändamål utnämnt till sine fullmäktige (här följa namnen Russell, Isturiz och Flahault med uppräknande af titlar m. m.). Sjelfva konventionen innefattas i följande artiklar: Art. 1. H. M. drottningen af det förenade T konungariket Storbritannien och Irland, H. M. drottningen af Spanien och H. M. fransmännens kejsare tillförbinda sig att genast efter konventionens undertecknande träffa erforderliga anstalter för att till de mexikanska kusterna sända kombinerade sjöoch a hvilkas styrka genom vidare utbyte af kommunikationer mellan deras regeringar skall bestämmas, men hvilka tillsammantagna skola vara tillräckliga att intaga och besätta de särskilda fästningarna och militärpositionerna på nämnda kuster. De allierade truppernas befälhafvare skola dessutom vara befogade att företaga andra operationer, hvilka på ort och ställe synas lämpligast för att ernå det i inledningen antydda ändamålet med denna konvention och ieynnerhet sörja för de i landet bosatta utländningarnas säkerhet. Alla de i denna artikel förutsedda åtgärder skola vidgr i de höga kontraherande parternas namn och för deras räkning utan afseende på de tilll densammas utförande använda truppernas na-Åå tionalitet. Art. 2. De höga kontraherande parterna tillförbinda sig att vid användandet af de genom denna konvention förutsedda tvångsåtgärderna på intet sätt söka någon landvinning eller något slags-särskild fördel för sig samt att icke på Mexikos inre angelägenheter utöfvanågot sådant inflytande, som gör intrång i den mexikanska nationens rätt att fritt välja och konstituera sin regeringsform. Art. 3. En kommission, bestående af tre kommissarier, af hvilka de kontraherande parterna utse en hvardera, skall tillsättas med full befogenhet att med afseende å de tre kontraherande parternas rättigheter afgöra alla aa som kunna uppstå rörande användandet eller fördelandet at de penningesummor, dem man kommer att erhålla af Mexiko. Art. 4. Då de höga kontraherande parterna dessutom hysa den önskan, att de åtgärder de ämna vidtaga icke skola ha någon exklusiv karakter, och då de veta, att Förenta staternas regering å sin sida, likasom de; har att göra anspråk gällande hos den mexikanska republiken, öfverenskomma de med hvarandra, att genast efter denna konventions undertecknande en afskrift af densamma skall tillställas Förenta staternas regering; att nämnda regering skall inbjudrs att biträda öfverenskommelsen samt att, i afvaktan på detta biträdande, de tre makternas sändebud genast skola förses med fullmakter i ändamål att kollektivt eller särskilt med den af Förenta staternas president dertill utsedde fullmäktige afsluta en med den i dag undertecknade konventionen identisk konvention med uteslutande af denna artikel. Men då de höga kontraherande makterna, ifall de dröjde med utförandet af art. 1 och 2 i denna konvention, skulle utsätta sig för taran att ej ernå det ändamål de eftersträfva, så ha de kommit öfverens att icke, för att erhålla Förenta staternas regerings medverkan, uppskjuta ofvannämnda operationers. början utöfver den tid, då deras förenade stridskrafter kunna vara samladeinärheten af Vera-Cruz. Art, 5. Denna konvention skall ratificeras och ratifikationerna inom 14 dagar utbytas. a SPANIEN. Italienska sändebudet i Madrid, baron Tecco, hade tillställt drottning Isabellas utrikesminister ett ultimatum, enligt hvilket baronen skulle den 18 dennes fordra sina pass, så vidt ej dessförinnan de spanska konsulaten fätt befallning att till de italienska konsulerna utlemna alla politiska och kommerciella dokumenter från de fordna neapolitanska konsulsarkiven. Constitutionnel? förmäler, att saken blifvit förlikt den 18, eller på sista dagen af den bestämda tiden, till italienska sändebudets belåtenhet. per fn fagre Vg VA ÄG I ol, nn ni fr ARN Ar a fn korr Je tta Hr it — DR DR LLA JR TYSKLAND. Preussen. Vid de i dessa dagar försiggående valen till representanter kämpa tre partier om segern. Det som hade majoritet t förra kammaren, och sannolikt äfven får det i den nya, kallar sig det liberalat eller liberalt-nationella, men är icke annat än ett doktrinärt-byråkratiskt parti, som temligen blindt hyllar ministårens politik. Detta parti bar vunnit seger i Berlin och antages ha öfvermakten i provinserna Pommern. Schlesien och Sachsen. Detmoderatafram itskridandets parti eller, som regeringens tidningar kalla det, det demokratiskat, antages vara det starkaste i ostoch vestPreussen och isynnerhet i Rhenprovinsen, hvarest de flesta städerna ha förklarat sig för det Srhenska valprogrammet, hvilket temligen öfverensstämmer med demokraternas åsigter. Det sätter främst nationalföreningens önskningar och fordrar derjemte åtskilliga förbättringar, särdeles inom försvarsverket, samt nedsättning i utgifterna för detta. Oaktadt inrikesministern förbjudit embetsmännen att blanda sig i valen, har konungen sjelf tagit parti.emot tdemokraterna, i det han förklarat att detskulle föranleda en brytning om man valde sådana. Det tredje partiet är de feodala eller junkrarne, hvilka förenat sig med skråmännen, men som det oaktadt nästan öfverallt lära komma i minoriteten. Det vill synas som skulle det demokratiska partiet blifva ganska starkt representeradtilnndidagen unkerpartiet deremot ganska ringa. — Till roliga valhistorier hörer att biskopen i Paderborn låtit från predikstolarne uppläsa ett valherdabref, i hvilket rekommenderas såsom eft medel att göra goda val att valmännen offentligt läsa tre Fader-vår och tre Ave-Maria. ÅA I or Sr. ade div i. rr fr ANA DM a CE ÖSTERRIKE. Enligt IIndep. Belge h r-utrikesministern grefve Rechberg tillsändt de österrikiska sändebuden hos främmande hof en skrifvelse, hvari han ger tillkänna att de åtgärder som vidtagits mot Ungern blott äro provisoriska och skola taga slut så fort Ungern mottager de af kejsaren egenmäktigt oktrojerade för— AA AA ed nt SV KO TD