Aftonbladet – 26 november 1861, sida 3

så oskyldig .och anspråkslös, att hon ej ens förstod att blifva förlägen derför, och utan den ringaste oro vandrade. hon. på de: ens: liga skogsvägarna. Gud beskyddar de sina!: Samma afton som hennes far hade hittat plånboken vandrade Denise till den vanliga mötesplatsen: vid. kyrkan, men fann ingen er. Ovädret hår säkert förhindrat. dem att gå ut4, tänkte Denise-och fortsatte sin väg; Mot vanan stod gallerporten öppen; geten förvånade sig dock ej deröfver, utan spatserade rakt fram till löfsalen, åtföljd. af Denise. Löfsalen .vår tom! En betjent gick förbi. Denise ämnade bedja honom underrätta Bertha om att hon var der, men han hade brådtom och utan att ens höra på henne skyndade han bort. Denise närmade sig huset och gick rundtomkring detsamma. Denna vanligtvis så glada och fridfulla boning hade denna afton ett mörkt och dystert utseende. . En dödstystnad .herrskade derutom och innanför hörde man allt emellanåt hastiga steg, klagoljud och snyftningar. Något bedröfligt inneslits utan tvifvel inom dessa murar; det var som om: olyckan tagit sitt hemvist der. t Denise blef mer och mer orolig. Hon vår en af dessa. nervösa naturer hos hvilka aningen talar med mäktig stämma. Hennes hjerta var beklämdt, och hon liksom väntade på att få höra a ryslig hemlighet, som på något oförklarligt sätt sammanhängde med hennes eget öde. ;Hastigt hörde hön sitt namn ropas, hon såg upp och. varseblef i ett fönster, sin vän BR som vinkade att hon skulle komma ned. . Å : Denise skyndade fram till trappan, Och