Aftonbladet – 26 november 1861, sida 3

Ack! men förklara det då, så att jag åtminstone kan gråta med er deröfver.X a I den unga flickans ton och blick låg ett vändligt deltagande, och Bertha böjde sig också öfver henne och kysste henne på pannan, innan hon svarade. sOm min far ej återfinner denna plånbok?, sade hön slutligen, Sär han ej allevast ur slånd att betala sina arbetare och fordringse-are; utan han har då också störtat den -hederlige mannen, den gamle vännen, som anförtrott honom allt hvad han egde. För en köpman är detta mer än en olycka, det är vanäral Bertha ! Han skall ej öfverlefva det! Min mor och jag ana det och lemna honom ej heller ett ögonblick. Men hvad förmå vi mot hans smärta? -Den dödar, också den... Men; om man — kunde återfinna denna plånbok? Vi hoppades derpå först: nu göra vi det ej mera. Den förlorades häri närheten, min far är viss derpå. Så snart han märkte sin förlust, vänd: han om: han har frågat, sökt, lofvat stora belöningar åt up hit taren, och allt förgäfves — ingenting hörs af. I detta ögonblick ropade fru Duvernay sin dotter. : Farväl, sade hon hastigt,. farväl, min goda Denise bed för min far! Och. hon-skyndade-bort. Denise återvände långsamt till byn. På vägen om ade hon i minnet hvarje ord som Bertha hade sagt henne; mer och mer bedröfvade hon sig öfver dennaså oförtjenta olycka; mer och mer började hon förstå örnen förtviflade ställning samthustruns och dotterns oro öfver följderna deraf. O-ja, jag sKall bedja för dem; hyiskade