Aftonbladet – 26 november 1861, sida 2

ZDEN GRÖNA PLÅNBOKEN. ) fAf CHARLES DELYSLES, pPEtt år sednare ville hon kärleksfullt bidraga att lätta de mödor Gud tycktes hafva ålagt hennes far såsom ett straff för hans fordon lättsinne; hon ville förtjena penningar. Lyckligtvis bodde man ju nära hafvet, hafvet som tillhör ingen, och der ingen sår, men alla skörda. Denise lyckades förskaffa sig ett nät och en -håf, och under ebbtiden fiskace hon musslor och räkor, som hon sedan frimödigt sålde i Honfleur. Madeleine hade i början velat sätta sig. emot sin dotters arbetsifver, men då Denise. hemkom med de första penningar soth hon sjelf förvärfvat, kunde modren ej återhålla sina tårar. Och då det bland dessa slantar råkade finnas en, som var genomborrad, så uppträddes den på samma band hvarvid en liten bild af den heliga jungfrun redan hängde, och Madeleine omfamnade sin dotter, i det hon fästade bandet om hennes hals och sade: Mitt barn, min Denise, denna penning är också en relik — den skall medföra lycka! Och medan man väntade på lyckan, förtjenade man ungefär en half frane om dagen. Den unga flickan var så lycklig, så stolt öfver detta resultat. ; Men huru våra anspråk stiga! Året derpå var Denise ej mera nöjd med en så liten förtjenst; hon började fundera på något nytt arbete. i En afton då hon återvände från Honfleur hördes ett svagt klagoljud bakom en buske, och hon skyndade sig att se efter orsaken dertill. Det var en liten killing, som man troligen HITTA B. nr 24 och 275.