Aftonbladet – 26 november 1861, sida 2

svag. så blek och sjuklig, och ändå så vacker och behaglig i sin ga hvita klädning, att man kunde tagit henne för en engel som var färdig att återvända till sin nyss lemnade himmel. På andra sidan om henne syntes en gråtande qvinna: det var förmodligen hennes mor. Vid åsynen af dessa tre personer stannade Denise orörlig i en ställning som på en gång antydde vördnad och nyfikenhet. ollette var också intresserad, men hon frågade föga efter konvenansen; visserligen upphörde hon med sina förödelser i blomsterrabatterna, men hon betraktade i stället läkaren och de båda fruntimren med djerfva blickar. Bertha4, sade doktorn till den unga bleka flickan, Com ni önskar återfå edra krafter, om ni vill göra er mor till viljes, så måste ni försöka att dricka getmjölk.? b Den sjuka flickan gjorde en nekande åtörd. Jag ber dig4, hviskade modren, som hopknäppte händerna och nästan knäföll för sin dotter. Bertha uppreste henne hastigt, och på ett tecken af doktorn frambar en tjenare en porslinsskål åt Denise, som redan satt på marken för att mjölka sin get. Inom några ögonblick var skålen full af fraggig varm mjölk. Bertha försökte att dricka, men kunde ej öfvervinna sin motvilja. Förlåt mig, mamma, utbrast hon, men det är mig omöjligt. VA tycker inte om getter; jag kan inte, jag kan inte... Och efter ännu ett sista försök att besegra sin afsky fällde hon skålen till marken, der den krossades i bitar. Stackars Denise! Hennes förhoppningar krossades också. Hon hade trottsig här