DEN GRÖNA PLÅNBOKEN. ) Af CHARLES DELYSLES. En vagn gick honom så nära förbi att han höll på att bli öfverkörd. Han pga ett rop eller snarare ett rytande och gjorde en rörelse som för att störta fram på landsvägen. Madeleine närmade sig hastigt och höll honom tillbaka. Han lugnade sig genast, torkade svetten ur pannan med tröjärmen och sade för sig sjelf: 0, om det blott funnes ett tillfälle, en möjlighet... Och derpå började han åter arbeta, med den häftighet att gnistor sprungo ur de kiselstenar han sönderslog. Ungefär en halftimme förgick, utan att någon resande passerade. adeleine uppto sin korg och sin kruka samt beredde sig att återvända hem. Hon räckte handen åt sin man till afsked. Hastigt visade sig en ryttare på landsvägen. Förklara hvem som vill dessa underliga aningar, som ibland uppstå hos menniskan; visst är, att Jean och Madeleine på samma gång ofrivilligt vände sig om för att betrakta ryttaren. Det var en man af omkring femtio år, med öppna och rena drag; man gissade lätt att han var en arbetets man, en köpman, eller snarare en fabrikant på landet. Han syntes vara något orolig och sporrade otåligt sin häst till det skarpaste traf. I samma ögonblick som han red förbi makarne Maillard nedtöll en grön plånbok vid deras fötter. r Madeleine öppnade munnen för att ropa åt den resande, men hejdades af Jean med ordet: XTig! säger jag. A Och han satte hastigt sin fot på plånboken. Ryttaren hade emellertid hört något. duller; utan att stanna, såg han sig om. Madeleine ämnade ännu en gång ropa. ft Å. B. nr vå