Aftonbladet – 23 november 1861, sida 2

it stort antal ar staten iseniuckys Iinvana, som slutit sig till separatisterna, hade itervändt hem, uthungrade och illa klädda. fter träffningen vid Fredriktowna begrofvo tnionisterna 238 lik, som rebellerna lemnat på platsen. Uti vestra Virginien hade en strid egt rum mellan generalerna Floyd och Rosenkranz, hvarvid separatisterna blifvit tilibakaslagna. v. Nordenflychts arbete om Sverges plik af As Fryxell. —-Inoch turoch konstnotiser. Die BSehwedische Staatsverfassung, in ikrer geschiehtlichen Entwickelung dargestellt von F. O. Freyherrn von Nordenilycht.. Berlin 1861. Det är alltid med ett visst intresse man i utlandets litteratur finner Sverge rörande ämnen behandlade, helst när ämnet är af en så framstående vigt som vår äldre och nyare historia. Ännu mera stegras detta intresse. då man, som här är fallet, finner ämnet behandladt med mycken sakkännedom, flitigt studinm af källorna samt i en värdig och allvarlig ton: Man måste likväl beklaga. att vid sidan af dessa obestridliga förtjenster ren i denna sin öfver blick af svenska riattningens historia betraktat allting nästan uteslutande från en ensidigt aristokratisk synpunkt. Sverges adel eller, rättare sagdt, dess högadel — ty hos den s. k. lägre finner han föga att loforda — är för honow det. hufvudsakliga, det enda nödvändiga. Författningens skiften, konungens: och fol: kets handlingar under olika perioder uppfattas, framställas och bedömas af honom endast och allenast ur synpunkten af detinflytande de ntöfvat påaristokratiens stigande eller sjunkande. Som en slags inledning lemnaås oss en geografiskstatistisk öfverblick af landet. Iafseende på det geografiska har förf. hufvudsakligen tagit Arndts och Btrinnholms beskrifningar till ledning. Hvad åter det statistiska angår, så har förf. med herr Anreps kalender i handen uppgjort en säteristatistik, der man finr er adelns. egendomar provinsvis, upptagna och grupperade, hvarvid likväl; sällsamtnog,Sverges största i Östergötland belägna jordegendom eller, för att begagna förf:s uttryck, GulComplex, är utesluten och dess egare endast i förbigående omnämnd. If boken, som behandlar författninoens historia från hednaåldern till Magnus Erikssons fall, skildras svenska adelns uppkomst. ur konungaoch jarlaslägter samt de större jordegarnes krets, utbildningen al rådsinstitutionen och lagmänneus slutliga upps tagande deruti, hvilket iförening med uppkormsten af det andliga och verdsliga frälset gafen kännbar stöt åt detiförf:s ögon så förhatliga demokratiska intresset. I andra boken (den rena valmonarkien eller unionstiden) fortgår berättelsen. om den ytterligare tillväxten al aristokratiens makt, länsväsendets uppkomst. inledd genom Folkungaprinsarnes förseende med hertigdömen. Om de stora folkrörelser, hvilka. så betydelsefullt utmärka denna tidsperiod, har förf. ej stort att förtälja; så mycket mer deremot om Carl Knutsson, hvars ståtlighet frar hålles med förtigande af hans svaghet och politiska nuilitet. Med Gustaf Wasa inträdde en ny saker nas ordning och den hittills gällande: medeltidsförfattning, af förf. ganska riktigt benämnd presterlig adelsstat, tog en ända. Öfverraskande för svenskar är alt här förnimma, huru den hittills af dem hyllade och af den slore konungen sjeif uttalade åsigten, att Befrulsemstillvägabrogtes näst Gud ?medibverges allmoge, lärer vara ett fullkomligt misstag. Det var, enligt förf., endast genom adelns ben lemnade biträde som det storartade befrielseverket kunde -genomföras!: Och som bevis för detta vidunderliga påstående anföres Dalallmogens vankelmod vid Mora, hvilket förklaras så, att den icke fann något synnerligt ondt uti stockholmska blodbadet, enär det här i alla fall endast var herreblod, som spilldes; men att först, när från Stockholm uppkomna ädlingar förtäljde hurusom galgar rustades i ordning äfven för ofrälse folk, man började finna saken värd uppmärksamhet, och beslut fattades att sända bud efter Gustaf. Att denne deremot vid utförandet af sitt andra storverk, -reformationen, hade adeln för sig och allmogen till en början emot sig, äfvensom alt aristokratiens medverkan vid den stora kyrkorälfsten icke förblef obelönad, omnämnes endast i förbigående: Af allt detta kon lätt slutas, att Carl IX finner föga nåd för författarens ögon. Mest lägges honom dock till last hans egenskap af segerrik demagog... Gustaf Adolfs. ofantliga eftergifter för adelsintresset omtalas med stort välbehag; men.samme konungs stränga -klander öfvercsättet huru adeln skötte. sin rustijenst har -härej kunnat finna en plats. Tidsluftet i vår historia från Gustaf Wasa till. Christinas tronafsägelse utgör tredje: bokens innehåll. , Den fjerde boken, som. handlar om zweibräckiska regeringen, upptages hufvudsakligen af berältelsen om reduktionen och enväldets införander Förf EEE RE EO finnor häset orftfitet Er bolla deta tat NG skön: dn