Aftonbladet – 23 november 1861, sida 2

lodrätt öfver landsvägen och) intet enda träd erbjöd ett skydd deremot. Jean var öfverhöljd afsvett; hans hufvud brann och det liksom blixtrade emellanåt i hans. ögon. Här är din middag, Jean; här är soppa, bröd och färskt smör. Med dessa ord framräckte Madeleine bleckkrukan och ciderflaskan, som hon hvarje dag vid samma timv.e bar till sin man. Utan ett ord till svar inträdde han iskjulet vid. vägen och började förtära sin middag. Madeleine hade satt sig midtemot honom och stickade under tystnad. Hastigt passerade tre kalescher, fulla af muntra badgäster, som troligen kommo från Trouville. Granna sommartoiletter, fladdrande skärp, skiftande parasoller, högljudda skrattsalfvor, all denna rikedom, denna glädje och lycka var .som ett trolleri för vägbyggaren, der han satt hopkrumpen i sin håla. CJag var ocksår rik en gång4, sade han: 0, om jag äJnu. en gång kunde! blifva det — genom hvad. medel som helst!4 S Hans blick brann af en olycksbådande glans. tJean!4. sade Madeleine. rysande. OO, tala icke så, jag blir rädd för dig!4 Maillard höjde på axlarne och tömde ciderflaskan i ett enda drag: så brännande var hans törst. cOm du: skulle försöka att sofva litet? föreslog Madeleine. Jag kan icke — mitt blod brinner, jag har feber... och sedan är det så hett härinne. Jag qväfs. Luft! Oeh han störtade ut. Stora j svarta! moln, fårade af blixtrar, börjadegsamla sig vid horisonten och åskan