Aftonbladet – 22 november 1861, sida 2

cken Albert rsso k söping, drunknäde. Den tredje, matrosen Gustaf Johansson från Pataholm, lyckades rädda sitt tif. Liken efter de omkomne blefvo straxt derefter ippkastade på stranden och funnos uti skeppaens kläder. utom ett silfverfickur, en plånbok med deri förvarade 600 rdr 25 öre rmt. Fartyset blef alldeles sönderslaget. Befälhafvaren å ångfartyget Svea, kapten Nyn, som i söndags morgon inkom på resa från Lybeck till Stockholm, berättade, att en stark sydvest storm rasade sistl. fredags e. m. vid Bornnolm, der såväl Svea som 20 å 30 större segelartyg lågo för ankar. Inom en kort stund öfvergick vinden till nordlig, med äfvenledes häfig storm, då ångfartyget lättade sina ankare och gick till sjös, men kapten Nylens tro var den att högst få om ens något af segelfartygen kunde räddas. Nästan samtidigt med stormens början blef luften kallare och snö föll i sådan mängd, att om densamma kommit jemn, hade man här haft ett hjelpligt slädföre. Uppåt Westervik och -Wimmerby m. fl. ställen lärer snön vara ett par alhar djup, hvärigenom pösterna blifvit mycket fördröjda. Kölden, som i måndags morgon uppgick ända till 10 grader, har nu slagit om, så att vi i dag åter hafva blidväder: Genom den starka nordostliga stormen sistl. lördag blefvo en mängd telegrafstolpar förstörda. Endast på Jlinien mellan Mönsterås och Oscarshamn kullkastådes icke mindre än 15 dylika. Jemväl på södra linien lära flera stolpar Dlifvit af stormen kullslägna, och då detta nedskrifves (tisdags eftermiddag) är telegrafen härstädes ännu i overksämhet. Det starka snöfallet i fredags och lördags har i Mönsteråstrakten flerstädes sammanhopat drifvor till ända tre alnars djup. Sammaledes i skogstrakterna vesterut. Man hyser stort bekymmer för höstrågarnes öde, emedan marken allsicke var frusen då snön föll. Från Jönköping skritves förl. tisdag: Storm är väl ingenting sällsynt i Jönköping, a med sin norra sida öppen för den 18 mil långa Wettern, hvars af höga kammar omgifna, hit nedåt spetsformigt sig närmande stränder bilda likasom-en tratt, genom hvars pip den längre norrut på en större rymd utbredda huftmassan måste tränga sig fram. Men maken till den: storm, :som här -rasade-i fredags och lördags samt i synnerhet under natten mellan dessa begge dagar, torde dock få kunna påminna sig, likasom ej -heller att Wettern förmått anställa så betydliga strandhärjningar.. Vattnet steg, vi kunna 3 säga huru mycket, men gick långt upp påsgårdarn? i stadens vestra del, och stod der till 1 å 2 fots djup, samt inträngde i nthus, magasiner. och källrar, hvarest en delsaker förderfvädes och det öfriga måste med stora ansträngningar räddas tdidan förstörelsen.. Och strandgatan sedan, detta ölycksbarn, som kostat staden så stora summor och. som man nu efter flerfaldiga iståndsättningar trodde sig hafva kyddad, sedan strandsköningen. blifvit förstärkt med en 8 å 10 alnär bred, nära till vattenytan sig höjande stenbädd: Nu ligger den åter i rämer, och fiåga är om icke man nödgas låta den så förblifvaj. då den i alla fall inom icke så länge skall tagas af staten till jernvägsplan, och tadens skattdragande invånare ej-i längden nia stå ut med attideligen kasta pengar i mn. För jernvägsanliggaren, med dess ojemförligt större resur: särdeles med hänsyn till transport af fyllnädsämnen, blir det lättare au gifva strandgatan erforderlig styrka och fasthet att motstå sjöns anfall. — En vid hamnarmen fastgjord båt blef lössliten och dref på grundet bredvid kanalinloppet Samt blef sönderslagen, och dess last äf marie 40 t:r potates förstörd; ven ett par. andra. tomma. båtar lära blifvit lösryckta; för ångf. Linnea som låg förtöjdt för att gå ut, blef en tjöck jernketting afsliten, och för att hindra fartygets drifvande ned-åt bron, måste maskinen uppeldas, och fartyget backas genom bron tillbaka in i Lillsjön. — Men olyckan höll på att nå sin höjd, då midt i nattem till i lördags, under starkaste stormen, bransignaler läto höra sig: Soteid hade y i bageriet uti fabrikör Salblströms hus: N ed väl murad skorstenspipa och 1 stenhus.är ett dylikt tillbud mindre farligt för det hus hvari elden har sitt säte än för närbelägna trädhus, dit de ikt ett fyrverkeri utströmmande gnistorna kunna sprida sig öch antända: Att ej så skedde var en särdeles lycka, och sjelfva sotelden var släckt på ungefär en timme: — Från Wenersborg skrifves den 18:e: En nordostlig storm, hvars make i styrka och långvärighet ej torde hafva inträffat härstädes på sehaste otalt af år; rasade härstädes från torsdags afton till lördägs förmiddag i förra veckan. Flera fartyg gingo dervid förlorade, dels härvid staden, dels. vid andra nordligt belägna hamnar vid Wenern; härvarande, gd fylldes med sågblöck, som kom lös ur sinalänsor; fartyg kommo i drift och en stor del af i hamnen liggande skutor kunde med största svårighet fasthållas: vid deras läge, samt blefvo segelslitna, tvättflottor lössletos o. s. v: Fredags morgönd lösrycktes-en 3. ki håttebåt från duc Valberna utånför norra drågvägen och fördes af stormen möt norra ändän af Dalbobron, der det sönderslogs i spilror. Skepparen och en man, som befunno. sig ombord, måste simmande rädda sig i land. Sistnämnde dag på e. m. kom en annan, i år vid Lindås nybygd slup med namnet Zefir i drift mot-Dalbobergen och stannade ej förr än i det hörn som bildas af norra ändan af Dalbobron och det berg som ligger näst derintill, hvarest den står, förunderligt nog, alldeles oskadad, fast på torra landet, omgifven af ditförda sågblock och spillror af den sönderslagna håttebåten. Zephirs kan troligen icke uttagas förr. än isen blir så stark att den kan föras derpå. En slup från Wermland; som-låg förtöjd med 7 fånglinor, lastad nied jern, dref på grund mellan norra jetten och dalbobergen, och det förmodas att densamma, huru stående upprätt, dock fått läcka i botten. Båten Jösefina, lastad med plånk, stötte på södra jetten och har måst lossa en del af lasten för att olifva flott. Vid Westrastens hamn, belägen ett ar mil från. staden, skola 2 å 3 fartyg förlorat; äfven i: Dalbergså-och i Tjufyens hamny vi hvilken sisthämda en galeas, lastad med 1000 tunnör stenkol härifrån staden; förlist. I dig på Morgonen inbögserades Hit af ångaren John fricsson en galeas, lästad med plank och hemmahörande i Göteborg, hvilken måst kapa sina naster ute i sjön under det svåra vädret. Otvifvelaktigt hafva än flera olyckor timat i Wenern ander; den starka stormen, och såväl från Carlstad och Kristinehamn, som Mariestad och Lidköping skrifves att äfven derstädes värit oväder. lera ångbåtar, stadda på hitresa, kunde icke nsvtaga sig igenom slussarne vid Brinkebergsulle, utan måste stanna der nedanför till vinien bedarrade. I anseende till den svåra sjögången var Dalbobron nära nog ofarbar hela fredagen, och våsorna slogo jemt öfver densamma; sjelfva bron nar dock icke lidit någon egentlig skada, emelan den starka köld, som: allt. sedan stormens vörjan fortfarit, mycket bidragit att förstärka henne. Det var i högsta grad intressant att berakta detta naturens skådespel, som i hast förvandlade denna bro till det yttre till en isbrygga, I. v. s. att bron blef helt och hållet glaserad af s. Handräckena å ömsesidor stå såsom balustrader eller gållerverk; stehpelarne bilda de väckraste vidna fasoner och en del af de bor