Heh uerras samnraniode. balslie har nul ivå är lefvat bland infödingarna och under denna tid icke varit i något slags beröring med europeer. Påfven Pius 1X och hans omgifning, skildrade af ett ögonvittne. (Ur Dickens AN the year round.) Grefve Montalemberts ultramontana utgju:elser ha medfört åtminstone ett godt resulat. De ha nemligen förmått en lärd och blygsam prest, monsignor Liverani, att medlela verlden sina personliga erfarenheter rörande verkningarne af den påfliga oligarsien. . Denne prelat, född af fattiga föräldrar, protesterar sjelf emot den höga ära aan. velat bevisa honom genom påståendet att han skulle vara gudson eller myndiing ull Pius: IX, ehuru allmänna opinioneniltaiien förmenar honom stå i ett ändå närmare förhållande Aill den nu regerande påfven. Emellertid har han, oaktadt dessa påstådda anspråk ochi trois at en arbetsam, ren och nkel! lefnad — måhända just till följd af denna enfald och renhet — icke kunnat vinns det påfliga hofvets gunst: Men dett var ock hans eget fel. Han kunde ha gjort som ie andra och icke sökt vara bättre än sina kamrater. Vid ett tillfälle då han anhöll omen audiens, sade kammarherren, monsignor Pacca, till honom: Då jag anmälte er, svarade den helige fadren: man har sagt mig, att han är galen.4 Det tyckes vara en inom rTomerska hofvet häfdvunnen sed, att less medlemmar beskylla hvarandra för gaienskap. Farini anför ett bref från kardinal Ghizzi, hvaruti denne — kardinalen, -ministern och statssekreteraren -— använder benämningen galen emot Kristi ståthållare, sin herre och välgörare, Liverani är deremot alltför klok, alltför klarsynt att kunna behaga påfven. Då han gjorde föreställningar emot de mest uppenbara missbruk, crhöll han tll svar, att han tydligen blifvit missledd, att kärleken ej tänker argt 0. s. v. Vid dylika förebråelser, gifna inomhus, kunde han bibehålla tystnaden; men då en fransk bourbonist vågade trycka att alla klagomålen emot påfvens verldsliga makt äro gripna ur luften, samt att dess enda verkliga fel.i de ogudaktigas ögon är sjelfva dess uillvaro, då kunde Liverani ej hålla sig längre, utan framlade bevis på att kardinal Antonellis regering är ett mästerstyeke at modernt vingleri. Att för författaren ha stängt vägen. till. befordran och -drifvit honom i landsflykt utgör ingen synnerligeu kraftfull vederläggning at hans uppgifter. Det ligger utom allt tvifvel, sade Napoleon I till kardinal Pacca, att romerska hofvet sedan en tid består af några få familjer; att kyrkans angelägenheter der behandlas af-ett litet antal prelater och teologer, födda i de uslaste byar i trakten af Rom; och som icke äro i tillfälle att kunna omfatta den allmänneliga kyrkans stora intresse eller rättvist bedöma dessa. Om kejsarens uppgift då möjligen ej egde grund, så förklarar Liverani, att den nu har sin fulla riktighet; att det nuvarande Rom är ett rof för några 1å. intrigörer; att det inflytande, som, utöfvas af ett litet kotteri rekrysersdrån -Campagnan öeh Abruzzerna förvandlat kyrkans styrelse till ett merkantilt bolag, som håller påfven i ledband, och åt sxyrkostaten förbereder en säker och föga aflägsen ruin. Den eviga staden, om hvilken legitimisterna påstå att den tillhör hela det satolska Europa, tillhör numera hvarken Europa eller Italien, utan hgger i händerna på ett halft dussin äfventyrare från Roms Cam pagna, hvilka kommit på den punkt, der de nu-befinna sig, genom samma medel, hvilka man finner uppgifna i Scribes komedi Kotterierna.4 Öfver den höga person, kring hvilken detta kotteri spinner sina trådar, ger 083 Liserani en sorglig men träffande bild. Rena och oskldigalefnadsvanor, tycke för kyrkiiga ceremonier, stor lätthet och talangi att :ala och improvisera andakt och värdihet bönen, en melodisk sång, en majestätisk nållning framför altaret, ett oeflåtligt nitför Guds ära och som aldrig ryggar tillbake för desdjerfvaste företag — all detta utgör! Pius-IX:s godu egenskaper. Lägg härtill) att man hos honom ej finner något favoritsystem i afseende på medlemmarne af bans: familj, icke en skymtvaf roflystnad elleri snålhet; att han.ej bryr. sig om perinpen för annat änvattläta den ötvergå i de fattigas händereller använda den till att pry-! da Kelgedomen. Tålmodig under audienser, en outtröttlig lyssnare, men på samma gårg ängsligt nyfiken efter de lumpnaste berättelser, det barnsligaste sqvaller; bedömande menniskor och ting efter biomständigheter: mycket fallen för att taga missgynnandedintryck och att fatta starka fördomar; hastig i sina beslut, envis i deras v.dhällande, derjemte obeveklig insina antipatier Och i sin I onåd; benägen att fetta plötsliga sympatier se Godnatt. Syster Sophy hade i alla fall rätt. å