Aftonbladet – 16 november 1861, sida 3

en så inskränkt synpunkt ser denne förfat. tare. både Gud och menniskan. Några ord i anledning f J. A. Petrås lärobok 1 stenograflen. Man har i allmänhet trott och mången tror ännu att stenografien lämpar sig endast för uppfattningen af offentliga förhandlingar. Detta är likväl ett stort misstag, ochi England, Tyskland och Amerika hafva till och med föreningar uppstått, som genom meddelande af undervisning och utgifvande af tidskrifter arbeta för det mål, att låta stenografien uttränga det vanliga skrift språket — ett mål, som tyckes vinna allt mer och mer terräng. Det hittills kända stenografiska system, som dertill. visat sig mest passandey är det Gabelsbergska.. Det är nemligen bygdt på allmängiltiga principer, som kunna tillämpas på hvarje civiliseradt språk, hvarföre det äfven blifvit öfverfördt på nästan alla europeiska. Gabelsbergers system var likväl icke, såsom han äfven sjelf medgaf, att anse för absolut fullkomligt, hvarföre ock hans lärjungar och efterföljare i detsamma vidtogo förändringar, som dock i anseende till deras godtycklighet hotade att störa skolans enhet. I afsigt således att planmässigt utbilda systemet och verka för uprätthållande af dess enhet, blefvo tvenne större stenografförsamlingar sammankallade, den ena i Miänchen 1852. den andra i Dresden 1857. De vid den sednare fattade beslut lades till grund för en afinstitutsdirektören i Augsburg H. Gratzmiller utgifven 7:de upplaga af sin Med Mänchenerförsamlingens pris belönade lärobok, hvilken antogs till allmänt begagnande inom de flesta tyska stenografföreningar. Genom detta beslut blef en bestämd skilnad uppdragen mellan stenografien, använd såsom allmän skrift eller såsom egentlig snabbskrift, d. v. 8. vid uppfattandet af muntliga föredrag. Af Gratzmillers lärobok såldes på 9 månader: öfver 6000 exemplar, och flera andra läroböcker. Jalla grundade på Dresdenerbeslutet, hafva sedan dess i Tyskland utkommit, hvilka genom bestämda och tydliga reglor för vokaloch konsonantbeteckningen allt mer och mer närmat sig det mål man åsyftat, nemligen att erhålla ett i Fes ngr måtto enkelt, flytande och sammanträngdt skriftspråk, egnande sig såväl till korrespondenssom affärsskrift. Afven till Sverge har Gabelsbergska stenografien banat sig väg och tagit försteget framför andra här begagnade stenografiska system. Vid 1856 års riksdag användes den samtidigt med den s. k. Silfverstolpeska metoden för uppfattandet af ridderskapet och adems förhandlingar, och alla de, som sedermera sökt inträde såsom notarie: hos samma stånd, hafva följt förstnämnda system, hvars. inlärande redan år 1856 af dåvafande riddarhussekreteraren Munck föreskrefs såsom vilkor för anställning i riddarhuskansliet. Vid sistlidne riksdag beslöt äfven borgareståndet att stenografer skulle anställas i dess kansli, och den ende stenograf, som redan då antogs. prktiserade Gabelsbergers metod. Då härtill ommer att deras antal, som erhållit undervisning i denna metod, varit temligen talrikt, synes detta utvisa att den tid är inne, då man äfven i vårt land inser vigten af denna konst för såväl det allmänna som enskilda lifvet. Också hafva redan 2:ne försök till läroböcker. tillämpande Gabelsbergers system, på svenska språket blifvit utgifna. Den ena, som utkom 1855 och var författad af Minchenerstenografen Huber, befanns likväl alltför kort och sammanträngd till. både reglor och exempel (författaren kallar den sjelf en broschyr) för att med förde kunna användas, hvarföre en af danska folkethingssekreteraren Dessau 1853 utgifven lärobok, för danska språket bearbetad, allmänt begagnades för inhemtande af konsten såväl på egen hand som vid undervisning. Då likväl språkolikheten alltid vid tillämpningen uppställde svårigheter för nybegynnaren, kände man lifligt behofvet af en utförligare för svenska språket bearbetad lärobok i ämnet, och helsade derföre med glädje en af revisor A. J. Petrå 1860 i detta syfte utifven. . Man väntade sig naturligtvis att häri finna systemet med omsorg och urval tillämpadt på vårt språk med alla de förbättringar och förändringar som sedan Gabelsbergers död blifvit vidtagna och genom Dresdenerbeslutet fastställda — med ett ord: att författaren med uppmärk: samhet skulle hafva följt den fortsatta utvecklingen af denna konst. — Man bedrog sig likväl: och oaktadt hr P:s bok utkom redan för ett år sedan, hafva vi, hyllande det gamla ordspråket: bättre sent än aldrig, ansett oss böra ingå i nedanstående korta granskning af hr P:s arbete. på det allmänheten icke, genom det sätt hvarpå hr P. utfört sitt sjelfåtagna värf, må erhålla ett förvrängdt begrepp om Gabelsbergers stenografi och möjligen finna sig frestad att på dennes stenografiska språk, som, rätt lärdt och tillämpadt, är ganska enkelt och lättfattligt, använda Holbergs bekanta yttrande: Det mesopotamiske prog er et forunderligt sprog. Vi hafva till enna granskning funnit oss så mycket mer upp: manade, som vi förnummit att hr P., med sin lärobok till rättesnöre, ät ett stort antal personer meddelat undervisning icke allenast här i Stockholm, utan äfven vid Upsala och Helsingfors universiteter, och vi anse det vittna om lika mycken brist på aktning för konsten som grann lagenhet mot. allmänheten att söka hos denna inplanta ett förfuskadt system, hvilket densamma, vid vunnen större praktisk färdighet, skall inna alldeles otillämpligt. Hr P. har kallat sitt arbete Lärgbok i Stenogtafi eller snabbskrifningskonst efter Gabelsbergers och Dessaus stenografiska system för svenska språket bearbetad af J. A. Petrå, revisor i kongl. kammarkollegium. Redan sjelfva denna titel förråder hos utgifvaren en oförsvarlig okunnighet orm det ämne han behandlar, som genast måste väcka tvifvel om arbetets värde. essau har nemligen alldeles icke uppställt något nytt system, utan endast med de förändringar, som äro en följd af språkens olikhet, tillämpat det Gabelsbergska på danska språket. Granskar man nu något närmare hr P:s bok, så tränger sig ovilkorligen den reflexionen på läsaren att hr P: vid utgifvandet deraf varit alldeles i saknad af praktisk rutin. För utgifvandet af en lärobok i snabbskrifningskonst är dock icke nog atthafva teoretiskt inhemtat konsten; här fordras, om någonsin, en långvarig. praktisk erfarenhet för att vid systemets öfverförande från ett fremmande språk kunna välja ett passande alfabet, afskilja det öfverflödiga, utfinna de ändamålsenligaste. beteckningssätten för olika orddelar, förstafvelser och slutändelser, s. k. sigler, satsförkortningar m. m. Må vara att svenska språket med -det tyska och danska eger mycken likhet; väsendtliga olikheter finnas dock, som måste beaktas; och en lärobok :som nästan utgör en plagiera öfversättning från en på något af de sednare språken utgifven snabbskriftslärakan icke rätt väl duga i tillämpningen. En dylik plagiering arr LT fig FRE an