Aftonbladet – 16 november 1861, sida 3

— i giggent, sade hanskrattande. Vi måste väl gå nu, men det är -blött ett par Minuters väg. -En vacker afton, eller hur? William; kör sakta-förut: Du kära, lilla Tony! (öch-ban klappade hästen vänligt). Du ser vi äro gamla goda vänner. (Det låg en omedveten förebråelse i dessa ord. Djuren äro fock trogna, pålitliga vänner. Är det möjligt-att någon-kan älska os: fastare, ömmare, mera :uteslutande; än en häst eller bund gör?) Och kör inte för fört, och akta dig när du viker om hörnet, och ryck honom inte, som du ibland plär roa dig med: Nej. (till mig). denna vägen. Jag kände ge nast igen dig på-gången.Du är dig alides les lik; endast att-du ej ser frisk ut;ochjpg måste väl säga något äldre. Hvad? Ah säg ut, Ja, jag är gröfre; vi skola säga fetare, Om. du har lust, och vi skola komma sanningen betydligt närmare.se. oc oc. Och -derpå ;skrattade han så bjertligt och friskt att vi båda två blefvo 2 rr öch uppmuntrade deraf, just som efter ett glas portvin. Kan du tro4, fortfor han, Satt man behagar:stundom här i grannskapet roa sig å min bekostnad. Nå, jag hade först en an som höll hästen-åt mig, sedan: en pojke — två eller tre: pojkar efter hvarandra, och :slutligen den här lilla valpen du nyss såg. Då säger man häromkring, att efter som jag blir allt fetare och fetare, så måste jag skaffa mig allt mindre och mindre be: tjent, om han skall tå rum bredvid mig i giggen: alt jag började med en fullvuxen karl och att om-jag fortfarså här, så måste jag-till sluts få ettlindebarn bredvid mig: Visserligen är tem här pojken mindre än den förre och det är ej bellet mycket rum öfver, eå att historien, är..ej:-så, dålig. Def var pastorn i Chiswick som kom ut der