Aftonbladet – 16 november 1861, sida 2

så ståtligt. och vördnadsbjudande hus; några höga dat stodo framför detsamma, liksom skildtvakter, eller snarare som -aristokratiska betjenter med pudrade peruker, fy landsvägsdammet samlades gerna i poppl. roas kronor; blåste det, så for ett helt moln af dam derur, och regnade det så blefvo de rentvättade och sågo gröna och friska, ja, till och med unga ut igen. De måste dock hafva varit mycket gamla, dessa popplar, ty — men jag vill motstå frestelsen att: företaga en antiqvarisk undersökning, och alldeles lemna åsido såväl hvad namn PallasAtheneum fordom burit, som dess fordna bestämmelse. Den som såg det vid tiden för min berättelses början skulle säkert ej behöft gissa mer än två gånger för att veta hvartill det då begagnades. På afstånd skulle man ansett det för ett hospital, men på närm: re håll och med anledning af namnet på dörren skulle man genast iarit det för en skola, hvaruti man ej heller misstagit sig. Pallas-Atheneum kallades också: Smamsellerna Blenkinsops seminarium för unga damer. Ingångarne till skolhuset voro ungefär efter samme plan som hönshuset i sagan. der man huggit ett stort hål i dörren för hönan alt spatsera ut och in igenom samt åtskilliga mindre gluggar för hennes familj. De stora grindarne med sitt konstiga gallerverk öppnades sällan; den breda uppkörsvägen mel. lan de ofantliga pelarne begagnades ändå mera sällan; få voro de rg som stampade den stora trappan, hvilken alltid lyste så hvit och ren, som om den nyss blifvit stärkt och struken af en förträfflig tvätterska, och aldrig syntes ett stoft korn på de tvenne vredgade gripar, hvilka vid nedersta trapysteget uppburo ett knifsblad, som hotande vände sig mot alla ej aftorkade galoscher.