Aftonbladet – 15 november 1861, sida 2

nalkas, då Herzens förtröstan på Rysslandsic och Polens framtid skall blifva rättfärdigad. s Hela ryska riket, från Weichsel till Svarta i; Hafvet, från Östersjön till Ural är i en fe-le beraktig spänning, som påmnner om före-l11l buden till Frankrikes stora revolution 1789.1s Hela den hittills så stela massan af den!q dfäntliga slaviska nationen har kommiti rö3 relse; regering och förvaltande myndighe 1 ter ha uppenbarligen förlorat hufvud och! hållning; och de konservativa elementer, c som skulle kunna sätta en oöfverstiglig och halft rättmätig dam mot rörelsen, felas såls helt och hållet, att man ej behöfver varalj någon fantast för att medgifva möjligheten t af att nödvändigheten der kan åstadkomma ll att på en enda dag blir gjordt hvad som! eljest fordras sekler till. i Det är, yttrar samma tidning, ej merajs än några få år sedan Ryssland ännu jl i reaktionens tyska Don-Quixoters ögon varl: konservatismens och det inskränkta un-l: derdånighetsförståndets -förlofvade land —Is de legitimistiska principernas fäste. Dessali få år ha dock varit tillräckliga att vändajl upp och ned på Rysslands inre PGA j Den sjelfherrskande despotismens mått hade lt blifvit rågadt i Ryssland under Nikolaus,li likasom i Frankrike under Ludvig XIV. Ryssland hann derigenom till öfversta spet-l sen af glans i det yttre, men på detl. inre af denna lysande regerings grundvalar: tärde redan masken; och den döende cza-! ren lemnade åt sin efterträdare, alldeles så-l11 som den franske konungen, ett utmattadtli rike och ett missnöjdt folk samt en oerhörd änansiell brist. Det hvilar i framtidens sköte huruvida Alexander II:s slut skall blifva likt den femtonde eller sextondel: Ludvigs, men tills dato har czren med förvillande likhet spelat den sednares roll. Tvingad af omständigheterna och pådrifven af personlig böjelse — må man kalla det mildhet eller svaghet — har: han släppt efter maktens tyglar, dem fadren höll så hårdt, giort eftergifter åt alla håll och åter gifvit efter för att afböja de växande förlä-lgenheterna. Alexander sillfor sina undersåters tillta: gande rop om lättnad i bördorna af försvarsverket. Han gjorde så mycket han kunde för att hejda den fruktansvärda, den ryska — detta ord säger mer än något an-l. nat — korruptionen. Han lättade bandent, på katolska kyrkan och på de från grekiska . kyrkan. afvikande sekterna. Han försöktel att göra besparingar. Han gaf lättnad, åt . 1 j de förtryckta nationaliteterna: finnarne ochj. polackarne. Slutligen gjorde han en hand: ling, som historien en gång skall mycket j prisa honom för, huru hans regering. än mål: tör öfrigt aflöpa: — han befriade bönderna jfrån lifegenskapen. :d Men äfven hos godsintare, humanare och... bättre furstar, som vuxit upp med tanken. på ett välde af Guds nå e och som en gång . vant sig vid detta välde, ligger det tragiska;. oförståndet att de vilja genomdrifva det nya: med de gamla medlen — införa friheten; medelst absolutismens verktyg — uppfylla 1 folkets önskni gar med bibehållande af det. despotiska formerna — droppvis mäta och väga ut friheten åt de efter henne träng: tande. Af detta oförstånd lider ock Alexan:. der. Och detta oförstånd skall efter all san-) nolikhet göra hans regering till en tragedi. Medlet att göra ett folk belåtet och lyck-i: ligt är ganska enkelt. Det består uti att! ät det sjelft öfverlemna sitt öde och sin ut1! veckling. Hittills åtminstone har czaren icke j! nsett . detta, eller i allt fall ej gjort det!t minsta för att tillfredsställa det högt till-11 kännagitna behofvet. Han har icke gjortidet i Polen och lika litet i Finland, hvarest j! Alexander biott meddelat en ringa del alf! den grundla -senliga rätt, som Nikolaus så 1 länge undanhållit landet, och hvilket äfvenis framkallade de bekanta protesterna från fin: 1 1 I ( l I ä i I i l I I I t aarne. Lika litet har Alexander gjort detli i Ryssland, om man undantager bondeemancipations-saken. I betraktande af lag skipningens och förvaltningens eländiga skick i detta rike, äro tryckfrihet samt muntlig och offentlig rättsskipning alldeles oumbärliga. Korruptionen har trängt så djupt in: embetsmännens mutbarhet och prejerilusta äro så allmänna, att det ej finns mer än ett botemedel: en kontroll, utöfzad af allmänna opinionen. Derförutan hopkrympa äfven de zoda frukterna af bondefrigörelsen. Man nser allmänt detta. behof i Ryssland; kejsaren har lofvat en måltlig? tryckfrihet; nen den talrika skaran af censorer är bi behållen; och att censur och tryckfrihet äro rakt stridiga saker, det behöfver icke sägas. Hela det gamla regeringsmaskineri, som Niko, !laus inrättade, arbetar fortfarande i Ryssland. Ic Ett par alltför illa noterade subjekter ha blifc vit afskedade — det är hela förändringen. 5 Polisväldet; den civila förvaltningens mili i 2 I täriska organisation, aflägsnandet af allt hvad som påminner om sjelfständighet och sjelfstyrelse hos folket har förblifvit sig likt. Alexander har utdelat, en annan paroll än Nikolaus, men innan denna paro!l hunbit lc senom de ministeriella departementena och le otaliga verken till de lägsta tjenstemän )! ller betjente, blir den utomordentligt lik den som Nikolaus gaf. ide Czarens eftergifter ha derföre haft ett ins :lytande alldeles tvärt emöt det som de skulle I 4 rafva: de ha icke verkat stillande, utan blott) stimulerande. Reformerna ha varit jemnt så stora -eller jemnt så små, att de gjort behof: vetaf mera genomgripande förändringar s xlart insedt. De knappa :frihetsportionerna l a v0ro just lagom att reta aptiten efter större la Trihet. ja Detta är en gammal historia. Men poten 1 aterna sörja för att den alltid blir ny. i —— 2200 sl