5006 antik (E.1:7 BLANDADE ÄMNEN Spår af nordboer i Amerika. När kristenlomen infördes i Norden och de särskilda swå konungarne måste böja sig för mäktigare her:skare, utvandrade, såsom bekant är, en stor mängd missnöjda nordboer till andra länder oc! u 1 dervid bland annat Amerika. Det vill synas, som om man på de sista åren funnit spår efter deras landstigning på Förenta Stater nas norra kust, hvarom en amerikansk fornforskare, A. Morse, har meddelat några rätt intressanta upplysningar i ett litet bäfte: Further iraces of the ancient Northmen in America (Boston 1861). På södra sidan af. Kap. Cod i Massachusset: sträcker sig in i iandet.enrmilslång vik vid namr Bass River, hvilken bildar en naturlig hamn. Vid gräfningar i en hög på dennas östra sida påträffades för omkring 20 år sedan på ett djup af omkring 4 fot under jordens yta och under en mycket gammal ekstubbe en eldstad, som var bildad af runda kiselstenar och hade formen at en parallelogram eller qvadrat p: 3—4 fot; den iåg i ett slags kalk, som uppstått genom elden: inverk på sjelfva stenarne. . Några mil deri-. från man funnit dylika eldstäder, men ij form af halfmånar och liggande på bottnen a: :orfmossar. Den ordning, hvari bränderna och ;Idstäderna blifvit funna, antyder att de småningom blifyit öfvertäckta, hvilket i förening med nyssnämnda ekstubbes mfång och ålder tydligt vittnar om, att de måste hänföras till er mycaet aflägsen forntid... De kunna ej tillskrifvas indianerna, ty deras eldstäder ha aldrig varit formade på detta sätt, och då de ställen, der de funnits, ha varit bevuxna med skog, kunna. le icke heiler härröra från de efter den kolamviska upptäckten invandrade europeerna. Man har derföre antagit, att dessa eldstäder äro anRE af ofvannämnda nordboer, som landstigit och kokat sin mat på stället, hvarefter de seglat vidare. Denna förklaring är den naturligaate, och det är att hoppas, attframtida undersökninsar skola förskaffa oss större visshet om riktigheten häraf. — En kygg älskare. För omkring tre år sedan bodde. i Brompton, en af Londons förstäler, en italienare vid namn Vincenzo Calluceci. nålare till yrket. Han var ganska skicklig i itt fack och hade isynnerhet rykte om sig att nåla utmärkta fruntimmersporträtter.. Det var lerföre naturligt, att många fruntimmer besökte ans atelier. och bland dessa var äfven en miss rederica Johnston, som egde betydlig förmö:enhet. Som hon af sin egen familj blifvit inroducerad hos konstnären och denne hade godi ykte, drog hon ej i betänkande att ingå näraare bekantskap med honom; hon bjöd honor vem till sig, lät honom måla hennes porträtt. völl till godo med hans artigheter; och slutet slef, att han friade till henne och fick hennes ja. wen likväl utan att hennes familj underrättade !erom. Ett par månader derefter blef den stacars Callucci melankolisk. Miss Jolinston fråga:e honom om orsaken dertill och erfor, att henes älskare gerna ville resa till Italien, för ati iga afsked af sin döende mor, men att han sakade erforderliga tillgångar. Miss Johnston tilljad honom 50 , men då han förklarade, att an ej kunde resa förr än han betalt en skuld, kades summan till 250 . -Callucci reste, men edan han var borta, insåg miss Johnston at on begått en en då hon förlofvat sig med onom, och när han kom tillbaka, sade hon hoom i all vänskaplighet, att det måste bli slut ellan dem. Den ömme älskaren blef otröstlig, en Kan ville cj så lätt låta sitt byte gå sig ur inderna. Han spelade rollen af en förorättad ch förtviflad man, och som penningar för hvarje ång tycktes hjelpa upp hans sinnesstämning, srmådde han miss Johnston att stilla åtskilligs äfall af passion med penningsummor, som tillammans uppgingo till 2000 . Att den goda amen, sedan förnuftet lärt henne ångra sitt iltför eldfängda hjertas dårskap, a ville bli vitt all förbindelse med den för öriske 1talie en, är begripligt, men för att ernå detta måfe alla vittnesbörd om deras förhållande tillin-tgöras, och hon hade tyvärr icke så få vittnen mot sig i ömma bref. Callucci.ville dock-ej erlemna dem; medelst dem kunde-han litet nellan-afpreja sin fordna älskarinna nya penibgsummor, och dertill a nde han dem ckså. Slutligen lyckades det henne dock, sean detta fortgått i tre år, att få en öfverensommelse uppgjord. Han skulle utlemna alla e vigtiga dokumenterna, och hon skulle till eränsla b:tala 2000 till honom. Den 31 sistl. ugusti möttes de båda parterna i det s.k. antheon vid Oxford Street, der affären skulle ppeö Miss Johnston kände nu tillfyllest onstnärens karakter, och innan hon begaf sig Hmötet, vidtog hon det försigtighetsmåttet att ateckna numren på alla de sedlar hon medirde (tillsamman 900 , emedan Callucci beommit 100 t i förskott); hon ville ej utbetala senningarna innan hon fått brefven, och begärde jvitto på stämpelpapper öfver penningarna? nottagande. Slutligen tog han fram ett om.orgsfullt försegladt brunt paket, hvilket han sade nnehålla alla de ifrågavarande brefven, och ervöll af miss Johnston den öfverenskomna sumnan och på köpet en vänskaplig förmaning att väl använda penningarna. Miss Johnston skynlade hem med sin skatt; men huru öfverraskad ;lef hon icke, då hon fann paketet i stället för bref innehålla en bundt gamla tidningar. Detta var för starkt. Nu måstve hon uppgifva hoppet utt sjelf komma till rätta med den illistige ialienaren, och hon förtrodde sig nu åt en bror. som tog saken på ett mera praktiskt sätt och :ät arrestera a Callucci. Under den derpå fbljande ransakningen påstod bedragaren, att paketet icke lemnats af honom, utan: var hop: slaget af miss Johnston sjelf, och att han väl fått penningarna, men icke för att utlemna brefven. Det ville sig emellertid icke bättre, än att vaketet var försegladt med ett sigill, som misg Johnston under kärlekens första: dagar förärat sin älskare, och att ett af hennes bref befapn sig deri. under ett veck i papperet: Dessa två graverande omständigheter har han sökt slingra sig ifrån genom att påstå, det hon stulit brefvet i hans atelier och Bögagnat ett duplettsigill; in