föregiftra begrafning, giek han dristeligen till konungen och frågade huru han ville att de :skulle-jordfästas. tPaques-Dieu! Detta angår dig. Jag blandar mig icke i alt begrafva dina stympade döda, svarade Ludvig under ett anfall at dåligt lynne. ; Coittier väntade sig att få ett dylikt svar f konungen, hvars vacklande helsa ingat honom en oöfvervinnerhig fasa för döden. Han skyndade sig hem och lät göra en anenligt bred likkista, hvaruti han lade nåta tunga saker insvepta uti fak kläder, ät spika igen den omsorgsfullt och om afonen föra den till kyrkogården vid SaintGermain: des-pres. Två dagar sednare vid valtens inbrott utkom en bärstol ifrån mirens böstad, under Lazares ledning, och buen af tvenne mulåsnor. Den fördes långsamt emot en af stadens portar, genom den vidsträckta labyrint af små gator, som under temtonde seklet bildadeen slågs ouppröslig kedja emellan ön der staden var upptörd Och den plats der Luxemburgska palatset sedan blet bygdt. Några grannar hade visserligen märkt detta ekipage i det ögonblick då det kom ut ifrån Coittiers bakport och såtte sig i rörelse. Likväl hyste ingen ff dem den minsta misstanke; man var van att dagligen se en dylik attiralj vid den samnkunnige läkarens hus, med sjuka som tördes till eller ifrån honom. Bärstolen fördes framåt, men med en sådan långsamhet itt det var lätt att inse det den ej hadelång väg att tillryggalägga. Efter två eller tre immars march hade den uppnått höjderna vid Meuden, hvarest den stannade helt tvärt. Den blef upphunnen af en ryttäre som ytrade till Lazare: Hitåt min vän! Följ Vid dessa ord lät jätten från gåtan du Futre ekipaget TG tåga utaf. åt höger mot Chavilleoch följde ryttaren midtigesom de skögat som ännu till endet beäcka de Tiprtnigg bergshöjdernä som träcka sig emellan Föntenay-tux-Röses och Vontreuil. ( Forts.)