Aftonbladet – 7 november 1861, sida 1

JACQUES DARMAGNAGS TÄNDER, ) Du minnesteekning från Eudvig Xls tid, Åh, till dess skall min bror hinna hemte krafter igen; återtog Jacques med värma: Och, hyem,. vet, kanske, skall konungen mildra sin stränghet, eller någon oväntad hjelp komma. Gud är god; och jag miss: sröstar ej.om hans: förbarmande. Gör så. gode herre, som jag bedt er om, och vi skola båda bedja Gud för, er, Läkaren kunde ej. längre motstå honom: Sedan han hade hållit fångvaktarens löfte: om tystnad, drog han, ut två tänder på Jacques, som fördrog . den dubbla operationen med. den; största ståndaktighet, af fruktan att oroa sin, bror. Frangois hade redan gissat.till den. uppoffring, som, Jacques hade gjort med så mycket nöje. Han kastade sig i. hans armar under tårar och tryckte honom, till sitt hjerta med en obeskriflig rö-relse. : Denne, som kände -sig , lycklig att hafva, kunnat bespara sin stackars bror detta lidande, glömde 1 detta ögonblick hvad bar sjelf lidit... Han påminde sig endast att hans döende moder hade anbefallt dem att älska hvarandra ömt, och han var glad att hafva aippfyllt hennes önskan, då han lyssnade till sitt hjertas röst. Dä Lazare inträdde i kLouwern, försedd med Jacques två tänder, stötte han, emot Coittier, som med bitterhet frå: -gade honom: He, mästare, hafva vi redan i dag opererat de två små fångarne? Skola ;ivi ännu länge fortfara att draga ut tänder och. att förtjena pengar? Herr CoittierX, svarade mannen från gatan Ja. Feurre med en synbar förvirring, var öfvertygad att jag skulle. gifva ut mycket för, :att ej. tvingas uppfylla denna för. iskräckliga pligt. Det är endast medlidande som förmår mig att ännu. dagligen gå till slessastackars små.s F) re A. B. n:r 236, 238, 241-243, 25—250, 253—257 och 259,