Aftonbladet – 7 november 1861, sida 1

Ni talar om medlidande?4 afbröt miren, förvånad att höra ett dylikt ord ifrån tanddoktorns mun. ; ij Då började jätten att. berätta för honorh, med :n känsla som man. ej skulle tro:hönöm om satt :känna, den: rörande: tilldragelsen på Bastiljen; som ham både. hade varit närvarånde ;vid och deltagare uti. Då han slutat; könde;sig GCoittier, djupt rörd, och (ryekande hjertligt Lazares hand, sade han med sakta röst; vi skola. vidare-talas vid härom: V på Då Lazare fick. tillträde hos konungen, lade -han Jacques båda tänder på bordet. Nå väl, medbroder, frågade: Ludvig, under ett anfall af godt lynne, thuru må mina små lejon? . Tror du att de skola: blifva spaka.då de ej: mera ha några tänder qvar? Sirel4 svarade mannen trån gatan Ja Feurre, jag tror att den yngste snart skall upphörs att lefva, så försvagad harjag funnit:honom. Den äldre kan säkert ej uthär da mycket längre, emedan den.ene ej kan lefva utan den :andre. 1 Må: vara då, återtog Ludvig med.en känslolöshet, gränsande till grymhet, I det fallet skola: de bespara dig mödanaltt drage ut deras tänder och-mig den att sysselsätta migimed dem längre.t : Ar det ers: majestäts vilja att jag skall operera. den yngste åf de små lejonen medan ban äri sjuk? frågade Lazare med tillI kämpadt lugn. Ja visst, svarade kungen. Du skall fortsätta så länge de ega styrka att öppna käkarne. 3 i Godt, sireX, sade Lazare, hvarefter hån tog afsked af konungen och gick; baklänges ur rummet. Följande dagen upprepade Ludvig samma frågar ; å ; I Nåväl, .medbroder!.. huru må. mina sm llejon?. Mår den yngste bättre?4 ;. —— I . Sirek, svarade tanddoktorn Sjukdomen har gjort så hastiga framsteg, att j fruktar mycket att ej i morgon kunna med