till är ert horoskop ännu ej riktigt klart. Tillåt mig endast påminna ers majestät om den unga gossen med de tre harekinnen och min förutsägelse i afseende på honom.? Du narrar mig verkligen att skrätta?, utropade konungen, iy, huru skulle dessa tänder, Omsorgstullt inlästa i mitt lilla skrin. ännu kunna bitas? Men du påminner mig om vår gosse med harskinnen. Lefver hu ännu, och befinner han sig alltid qvar hos mäster Escabeau? Huru kommer det sig då att han ej hitintills har tänkt på att betjena ig af mina skyddsbref?? id denna fråga, beledsagad af en forskande blick, var miren på väg att svara, det Hugos afsigt hade varit att använda dessa skyddsbref till förmån för hertigens af Nemours barn, men han hejdade sig genast och ansåg det vara försigtigare att ej röra vid en så ömtålig Srängs ?Den lycklige gossen lefver ännu?, svarade han, och är vid god helsa, och jag har anledning tro att han är qvar hos mäster Escabeau. Förmodligen betjenar han sig ej af-dessa bref förrän han gjort slut på den lilla skätt han fick emottåga genom ers majestäts godhet.? Sedan antog samtalet en annan vändning; hufvudsakligen om konungens helsa, som näst efter regeringsomsorgerna var den vig: tigaste sysselsättningen för hans tankar. TionpE KAPITLET, Broderlig uppoffring. Samma dag, då Lazase gjorde sitt vanliga oesök på Bastiljen, sade Jacques dArnagnac till honom med en bedjande röst: Gode herre, min stackars bror är ganska juk. Se sjelf hvad han är blek och lidanÄ Det som mest plågar. honom är den ruktan han hyser för er. Haf medlidande ned honom, hederlige man, och låt honom å behålla de få tänder han har qvar.? Jag trodde likväl att, tack vare-min skickighet, min tång hade;upphörtijatt synas er