Aftonbladet – 4 november 1861, sida 2

försomninn dn PRE uti, läto de maskinmessigt Införa sig i dessa ohyggliga burar. och de kände eji början deras iörlärliga tortyr. Om stundom tankekraften tycktes vakna hos dem, var det endast för att återkalla minnet af deras stackars far, som de aldrig mera skulle återse här i verlden, och denna tanke upptog dem för lifligt att de skulle hafva styrka att tänka på sig sjelfva. Men efter några timmar gjorde naturen sig gällande och den yngste af fångarne utbröt i snyftningar. Då tycktes hans bror åter. komma till sig sjelf. Huru är det med dig, min stackars Frans?4 frågade Jacques i det han försökte att kunna vända sig åt sin brors sida. SAck, Jaeques!4 återtog den andre med en sönderslitande röst. Ack! vår far och vår syster! Min Gud, min Gud! Ack hvad jag lider, jag sjelf! ... Det venstra benet gör så ondt! forttor han. Det är alldeles sönderstött emot dessa jernstänger. Huru jag försöker att vända mig på alla vis, så kan jag hvarken stå, sitta eller ligga. 4Min ställning är ieke det minsta bättre än din, goda Francois, och likväl beklagai jag mig ejX, svarade Jacques, i det han för sökte att med sina ord ingifva mod åt sin bror. Utan tvifvel skall man ejlänge låta 088 vara qvar i dessa burar. Man skall åtminstone gifva oss en madrass och ett täcke eller en säng, hvaruti vi kunna lägga oss utan att KRt smärta, I1afvaktan derpå gör som in vila ömsom på det ena benet, ömsom FN må or för att ej känna smärtan uti Det har jag redan försök(. invä net, och likväl känner dog teen Lada Men hvarföre hafva de stängt in oss här? Hvarföre låta de oss undergå denna tortyr? Vi hafva ju ej gjort konungen något ondt,