Aftonbladet – 2 november 1861, sida 3

samlade, erhålla fritt logis4. I denna 10 i kal infördes nu Winje, men märk väl! — utan ringaste protest å hans sida. Det är klart. i att om han uppgifvit sitt namn — som är ett bland de mest kändaihela Norge — så skulle polisen genast ha lösgifvit honom. Men han kom gående, och för öfrigt såsom et heter på hofspråket — incognito ; der var han själfonsougetiatt bibehålla, och ha hade ej heller någon löstungad svit med sig. Polisbetjenten behandlade alltså honom pre cist som sin öfriga fångst, släppte honom tillhopa med diverse annat folk från landets j skilda trakter, och anvisade honom sofplats. troligen under en så kallad Csamfundställt. Men DölenS, som äfven är hemma i natur vetenskaperna, vidtog genast vissa strategiska försigtighetsmått mot de allahanda djur som möjligen kunde störa hans nattro. Han intog en upphöjd plats på en bjelke och använde :derjemte sådana åtgärder som pål en gång erinrade om det adamitiska och det mest urnationela tillståndet. Derefter somnade han och sof sedan lika ljuft som pål ett ejderdunsbolster: Det blef emellertid ej väl bekant morgonen derpå, att han ankommit till staden, förr än man täflade om att få honom till gäst. — Samme man, som tillbringat sin första natt innanför polisens lås och bom, var ett par dagar derefter konungens gäst på kröningsmiddagen och throndhjemar nes på SCkap ENAr ena dagen behandlad som landsstrykare, andra dagen med respeki helsad af dessa stereotypa hofmänsfigurer, hvilkas lif pulserar mellan ödmjuka bugningar och förnäm tråkighet. — Jag skulle mycket misstaga mig på denna ovanliga mans skaplynne, om han visade den der polismannen : som först tog honom i förvar mindre aktning än hofmännen: Att han lika: obesväsadt samtalade med: alla blef jag fullt förvissad om. — Det behöfver väl knappast sägas att detta snille äfven försökt sig som skald, och ofta med stor framgång: I hans skaldestycken, vanligen på gammalt norskt folkspråk, framträder stundom en djup innerlighet. Jag erinrar-mig just nu en strof ur en af honom för den nordiska qvinnan ut bringad skål, hvilken jag meddelar äfven derföre. att den gifver ett begrepp. om dei af I onom så högt älskade folkspråket: Vi alle Kvinna lika, som Livet fyrst os mn og varm paa hena blika om Synet dimmast av. Naar Venlaik kom til Orde, daa Gjenta Prisen bar: Det siste Herren gjorde det ogso Kvinna var. Att ett ofantligt antal resande från allal, trakter af Norge i och för kröningen in-, träftåde i Throndhjem har redan blifvit an-, tydt. Att i första rummet alla främlingar, (iene-noirmän) med den mest förekomman de gästfrihet mottogos, att de alldeles ickel. fingo högt betala sina logis— der betalning ; annars fick erläggas, hvilket dock hörde tilll; undantagen — och att Throndhjemsboarne : på allt upptänkligt sätt bemödade sig om att göra vistelsen der för sina gäster så angenäm som ve — äro omständigheter som troligen alla dessa främlingar at egen erfarenhet med tacksamhet skola erkänna. Med inbjudningar till luxuriösa familj måltider, till besök på de magnifika villorns utanföre staden och till utfarter till stadens oatursköna omgilningar, hedrades vi i sådant öfverflöd, att tiden medgaf begagna blott en jemförelsevis ringa del af all denna välvilja: De rika samlingar af målninga och -skulpturarbeten, som egas af grossöreroa Knudtzon och Gram, stodo öppna för dt resande, Och till dem aflemnades inträdessort till den ganska vackra industriexpositionen som under kröningsdagarne var arrangerad. — Min värd egde en särdeles ril och dyrbar samling af; praktverk; och hos flera andra familjer såg jag äfven en ovan vig rikedom på dyrbara verk ur den norsk och engelska litteraturen, hvilken, enligi hvad jag sedermera erfor, med förkärlek läses 1 hela Norge. Mitt värdfolk, som städse behandlade mig som en nära anhörig, egde en vacker villv i gammal holländsk stil — uppförd, om jag ej irrar mig, af. en rik holländare, som för länge sedan varit boende i Throndhjem. — Den var belägen på en herrlig terrass vid Nidelfven, i en med stor kostnad anlagd trädgård, och erbjöd all--den komfort som en förfinad:smaki förening med stor förmögenhet kan åstadkomma. Der tillbrin gade jag några obeskrifligt angenäma aft nar, 1 lugn och stillhet, skild från stadslif vets buller. Der lärde jag alt känna det norska familjelifvet i hela dess älskvärdhet. Af de många angenäma utflygter jag gjor de i Throndhjems .omgifning förvaras lifligast i minnet besöken vid: Leerforsarne och Kopparvallsverken samt chromfärgsfabriker i dess grannskap, Nidelfvens mekaniska verkstad och landtbruksskolan vid. Rotvold. Leerlorsarne äro tvenne, af hvilka der nedra ligger en god half mil från stader och den öfversta — den. största och vack raste — något högre uppei Nidelfven. Den väldiga vattenmassan nedstörtar öfver eti brant berg som midt i elfven uppskjuter med en .smal tygg. Öfverst vid fallet är en utbygnad gjord, på hvilken den som icke är nerfsvag kan gå. ut, då man har hele fallet under sig, och så att manlugn står midt uti detsamma. Länge uthärdar man dock ej att vistas på denna pe ty luftdraget är ge nomträngande kallt, och de från fallet upp: stigande ytterst fint fördelade -vattenpartiklarne göra kläderna snart fuktiga. Invid fallet ligger elt stort sågbruk,. hvars tillverkning är högst betydlig. Det öfversta fallets höjd är 99 fot och dess bredd 413; det understa faellts höjd 82 fot och bredd 12 fot, -Ofvanför ligga ännu sex fall .som elfven bildar på en längd af 24 mil från Selbogjön, hvilken ligger 500 fot öfver hafvet. I Från trakten af nämnde sjö afverkas en;