ER DOG, ng NORR gr SE a SERA Sn bg St ns Et Ne moirer huru på Frankrikes bemedling stille ståndet afslöts mellan de belägrande och fästningens besättning; huru efter dess upp: hörande beskjutningen först med allvar bör jade, och till sist huru en bland fästningens besättning utbruten typhus nästan mer än sjelfva anfallers styrka tvang konung Frans att uppgifva fästningen. Helabelägringen varadt i tre månader. Den aflöpte ganska skonsamt. Den :belägrande hären; 21,000 man stark, fick ej mer än 50 dödade och 250 sårade. Fästningens besättning, 12—14,000 man, tyckes ej heller ha lidit stor manspillan; mest led den af några krutmagasiners exploderande samt af typhus; oaktadt 2—300 man öfvergifvit konungen, då denne lemnade dem fritt alt öfsergifva honom före vapenstilleståndets slut, samt många hade under belägringen gått öfver till piemontesarne, fingo dessa mottaga från fästningen en styrka af 11,000 man; hvaraf doek 12—1300 voro sårade eller sjuka. Om mödorna vid en belägring får man någorlund3 begrepp, då man hir att piemontesarne hade användt 500,000 sandsäckar till sina batterier, oberäknadt arbetet å vägönläppninneene. De hade icke användt mer än 148 pjeser och med dem lossat 54,000 skott. Fästningen hade deremot 706 pjeser uppställda med hvilka lossats 68,000 skott. För män af facket bör denna skildring at den största belägring efter Sewastopols vara intressant och lärorik; men för andra inne: håller den föga nytt. Skriften är åtföljd af två plankartor öfver fästningen, dess omgifningar och belägringskårens ställning. Redvägs. härad med staden Ulricehamn, be skrifvet af Claes Johan Ljungström. Falköping hos J. F. Forssell 1861. Att gifva en god häradseller sockenbeskrifning, som: ej är ett blott register öfver namn på ställen med tillägg af en och annan kopia af en grafskrift i en sockenkyrka, är ingen lätt uppgift. Det förutsät-: ter en noggrann kännedom om en mängd förhållanden som ej står att hemta ur skrifna källor, utan måste från spridda håll genom egna forskningar på stället hopsamlas. En sådan beskrifning bör ge oss en fullständig och i detalj gående redogörelse för ortens ytförhållanden, dess geologiska struktur, dess klimat, fauna och flora, invånarnes fysiska och moraliska karakter, seders och bruk, näringar, fornsägner och fornlemningar samt hvad den i öfrigt kan erbjuda af historiskt intresse. Endast på ettsådant, sätt kunna ortbeskrifningarne bli ett säkert underlag för den utförligare landsbeskrifnin: gen. Företoge sig personer med intresse för saken att inom större eller mindre kret-: sar af sin hembygd samla de nödiga materialierna till dylika ortbeskrifningar, at hvilka vi redan ega flera af värde, skulleli derigenon: mycket ljus spridas ej mindre öfver vårt lands geografiska och statistiska förhållanden än öfver vår fornbistoria, der forskningen ännu till så betydlig delfamlar. i hypotesernas dimmiga regioner. Det är oss ett nöje att i det här ofvannämnda arbetet helsa ett bidrag af just detta slag. Författaren är tydligen en man, som är väl förtrogen med den trakts natur och folklif han företagit sig att skildra. Under särskilta afdelningar behandlar han häradets j: topografi, naturalhistoria, näringar, folk, historia och statistik. Vi få här en temligen ut1. förlig teckning af de fysiska drageni det hörn I af Elfsborgs län, som stöter intill Skaraborgs och Jönköpings län och derifrån Ätran, Tidan och Nissan upprinna. At dessa drag äro, utom de ej obetydliga höjd1. sträckorna och de många sjöarne och mossarne, de s. k. madorna omkring åarne de mest framstående. Af dessa ha betydliga sträckor på de sista åren blifvit odlade. I kapitlet om näringarne få vi veta att Red-1väg varit ett af de sju härader som af gam-: malt egde rätt till gårdfarihandel. Denna handel går, berättar törf., ända tillbaka till 13:e århundradet, då den idkades med skålar, askar och dylikt, som tillverkades inom orten. Sedermera öfvergick den till handel med oxar och viktualier och först derefter) till handel med väfnader. Dess: upphäf: vande, menar förf., ha Redvägsboerna ej skäl att sörja öfver. Folkets stigande välstånd och bildning vitsordas tf förf., och de goda förhållandena i detta hänseende tillskrifvas af honom till-ej ringa del folkskolorna, och ?skulle, 1 säger förf., dessa någonstädes icke redan visat någon nytta, så är det mindre den dem ännu icke fullt begripande befolknin gens än — jag må icke sticka under stolen dermed — prestens fel?. BSägner om troll och tomtar saknar naturligtvis ej heller Red väg, liksom väl knappast någon vrå af värt lund, och författaren anför åtskilliga pro! deraf. Se här ett: Om den ås, som går norrut från Trädets gästgifvaregård, och på hvilken landsvägen, som nu är lagd vid foten af densamma, förut strukit fram, berättas af mången med god tro att den tillkommit genom begagnande af SvartkonstLokt, hvarvid sålunda tillgått, att presten i Åsarp skickade sin klockare till presten i Tästarp (komministersbostället) att hemta en bok, men med sträng i e alt ej öppna densamma; men härvidsom alltid var den förbjudna frukten begärg, klockaren öppnade boken och som han begynte läsa uti den (hvad han läste, Vet man icke) så framkommo tusentals varelser, hvilka rågade efter arbete, hvarvid vår fader klockare, om i början blef något brydd öfver sin stora wbetspersonal, dock tann sig och befallde dc inkommande lägga en ås genom den sanka ken och sedan på denna göra en hård och st väg, hvilka ordres så skyndsamt åtlyddes. att knappast var klockaren undsluppen sina många arbetare och framhunnen till Åsarp, innan verket var fullbordadt. i sesålunda här anspelningar både på de naturväsen, med hvilka den fordna hedendomens i Sverge åsigter läto befolka bådeland oc) vatten, och på den katolska medeltidens ande väse Tro på begge slagen qvarhänger onekAP RN NR SR IR