Musta LITTERATUR -TIDNING. Innehåll: Fryxell mot Geijer. — Gartas belägring. — Ljungströms beskrifning öfver Redvägs härad. — Läsning vid Husliga Härden. — Dickens Lysande ut-lsigler,. — Notiser. ; Fryxell mot Geijer. Bidrag till en granskning af professor A. Fryxells Bidrag till Sverges litteraturhistoria. (Aftryck ur Upsala-Posten.) Den öfverskrift förf. till denna anti-kritik för sitt arbete begagnat skulle i sjelfva verket äfven ha utgjort den mest passande titel z de åtta häften, hvilka gjorts till föremål för granskningen. Väl förklarar professor Fryxell sjelf VIIIj 41—42, att Bidragens förnämsta syfte är att teckna just det sätt, hvärpå den stora europeiska reaktionen efter 1795 sig i Sverge uppenbarat under den trettioåriga strid (1810—1840) som Sveres ljusoch frihetsälskande protestantism kämpade för att tillbakavisa d:n halfkatolska obskurantism, som ville från det nyro mantiska Tyskland intränga — men man finner lätt huru Bidragens? författare för allt det skefva i uppfattning af filosofi, historia och ståtsrätt, som tillskrifves fosforismen, sökt göra Geijer hufvudsakligen, om ej ensamt, ansvarig. Och när åen sistnämnde genom sitt så kallade affall sjelf öppet och formligen förklarat sig frigjord från de flesta af de doktriner han förr hyllat eller ansetts hylla, så drager hr F. icke i betänkande att på grund af ett stympadt citat bland motiverna till öfvergången u,ptaga personlig beräkning. Förf. till förevarande antikritik har ej ve lat lemna någon genomförd granskning af BidragenX, utan blott yttra några ord om hr Fryxells metod i fråga om historisk bevisning och hans sätt att citera, här med uteslutande afseende på bedömandet af Geijer; och vi måste bekänna, att vi sällan ha inom den litterära polemiken funnit en så till alla delar fullständig vederläggning, ett så på alla punkter med framgång tillbakaslaget anfall. L Efter att ha ådagalagt oriktigheten i påståendet, att Geijers åsigter i allmänhet och särskildt inom det filosofiska området varit fullkomligt identiska med fosforismens, visar förf. huru hr F. medelst ett förvrängdt citat ur Föreläsningar öfver menniskans historia sökt teckna Geijer som fritänkare. I afseende på bedömandet af Geijer såsom historiker framhälles det nästan komiska uti att hr F., — efter att ha omförmält huru under nämnda period (1820-1837) mycken verksamhet rådde på historiens fält, utan att nämna att Geijer tog någon betydande del i denna verksamhet, än mindre att dennes historiska författarskap var epokgörande; samt anmärkt huru i spåren af den genom sitt tal öfver Sverges drottningar epokgörande Franzen trädde Strinnholm — omsider berättar, att dessa författare efterträddes af Geijer och Reuterdahl. Till stöd för påståendet, att Geijer varit Upsalaultraismens och den svenska reaktionens hufvudman, citerar hr F. åtskilliga af hans skrifter, i hvilka emellertid icke något system af politiska teorier framställes, och då hr F. saknat tillfälle att ur presteståndets protokoller uppsöka och citera vissa åberopade yttranden, bringar detta honom ingalunda i förlägenhet, utan han hjelper sig fram med en enkel hänvisning till den gamle bekantest Carl Johan och svenskarne!t Med bestämdhet gendrifver förf. påståendet, att en bland resultaterna af den emellan Upsalapartiet och Carl Johan i början af 1820-talet uppgjorda s: k. koalitionen skulle ha varit den sed. ares försök att påtra Norge en ärftlig adel. eijers yttrande i anledning af affallet att personlig beräkning och jagt efter poularitet misstänktes af många begagnas af hr F. till påståendet, att Geijer sjelf bland orsakerna till afftallet angifvit personlig beräkning! Med rätta påperas uttryck sådana som t. ex. att Geijer genom affallet öfvergick till den mot bltralsmen motsatta ytterligheten, att det var först sedan liberalismen omkring 1835 öfvergått till radikalism, som han kunde vinnas för den liberala saken; att han ej ens stannade vid den radikala utan rent af närmade sig den kommunistiska liberalismen; och att hans affall gaf en så förfärlig fart åt liberalismen, att denna började yttra sig i upplopp på upplopp. Den kärlek för sanningen och den pietet för en stor mans minne, som lifvat författaren, ha förlänat hans framställning en värma, som här och der gifver sig luft i uttryck, hvilkas bitterhet i någon mån stör intrycket af förevarande skrift — ett intryck, fom äfven i annat hänsennde blir föangenämt genom de afslöjanden af en erömd lefvande skriftställares anfallstaktik emoten stor afliden som man här får bevittna. Att Geijer lika litet som någon annan var utan fel, att månget enstaka misstag, många ojemrheter och kantigheter kunna ppletas ur de spridda momenterna vf hans skistesrika bana, lärer ingen, vilja förneka. Men et söka bringa hvarje svaghet, hvarje skugge i ett slags system, att med argumenter och citater, sådana somde här anförda, vilja fördunkla glansen af ett minne, som hela Sverge älskar och vördar, är en art af polemik, som vi med smärta sett begagnad afförfattaren till Berättelser ur syenska histori n. Geijer är numera sjelf ieke i tillfälle att upptaga den stridshandske som blitvit kastad åt hans minne; han kan ej heller nu mera fästa något. nytt blad i den ; SoH omsluter hans hjessa, men lik et kar derutur något för hans oförgäng ira vär sentligt bortryckas. Deremot kunde blotta försöket till en dylik operation kom ett blad att lossna i någon annan krans, som vunnits geno.n en med skäl berön: författareverksamhet. ; a VT PRV Ane MA jr pg fr at toan dn jä Er nl Jönn 7 rg af TA SL I RS JL Ef CS fl FS fö Breg bet NR AR I FR AA a nan Fi Inf Mid 7 fö 0 fan rr NR ns KAN TD VR EN