Aftonbladet – 2 november 1861, sida 2

att föra alla Jacques d Armagnacs barn till ParisTill Paris? Ni vill då föra oss härifrån!s utropade på en jöng de båda bröderna och systern,kastande sig i sin fostermoders armar. Nå väl — ja, till Paris! enade Olivier med ett förbehållsamt utseende. Eder far befinner sig der i detta ögonblick, och han önskar att hafva sina barn hos sig. Paques! jeu! — som min nådige monark säger — hafven J. ej den ringaste önskan att återse eder far efter så lång skilsmessa? Må Gud förbjuda att vi skulle sätta oss emot vår herres och faders önskan och vilja, svarade Marguerite. Ar deticke så, Jacques och Francois? SSkynden eder då att laga eder i ordning till afresanX, återtog den fordne barberaren, ty vi måste vara på vägen inom en timma. SMen, ännu en gång, det är omöjligt att göra en så lång resa med detta barn, utropade mor Michelet, omfamnande den lille Riche, darrande i hela kroppen. Han är svag, han är sjuk och om ni visste huru egensinnig och svår han är! Han skall icke lemna eder någon ro, hvarken natt eller dag. Han skall förorsaka eder alla slags besvär och bekymmer, som ej blifva så lätta att afhjelpa. eUnder det att de tre barnen syntes med tecken vilja motsäga enkans fromma osaningar, svarade Olivier, som ej hade förtått barnens teckenspråk: Goda gumma, i behöfver icke säga mig allt detta; jag vet ltför väl huru denne lille reskamrat skulle örsvåra resan. Likväl, vid nogare eftersinande, han är för ung för att min nådige erre skulle vilia hafva honom till Paris, för ppfyllandet att det förslag som hans kungi vilja har up; gjort. Och om det skulle lifva nödv-ndigt, kan man låta packa in nom och skicka honom till hufvudstaden. 8 nsvarar således för den saken, och jag kall lemna barnet här tills ni får nya beallningar,