Aftonbladet – 1 november 1861, sida 2

han i bastillen S:t Antoine af den kungliga rättvisan väntade sin dödsdom, som skulle verkställas den 4 Augusti 1477. Under allt detta hade enkan Michelet, trogen det löfte hon gifvit den döende hertiginnan, bevisat de värnlösa barnen alla en moders omsorger. Sedan hon på ett fromt rätt sörjt för den dödas begrafning och befordrat den nyfödde till dopet, vinnlade hon sig om att så mycket i h nnes förmåga stod mildra dessa arma barns öde. För öfrigt fattades henne ingenting för att uppfylla alla deras behof, för hvilka heunes bror Coi.tier och Hugo så rikeligen sörjde. Innan den nye af konungen tillsatte befälhafvaren öfver slottet Carlot dit cmnländt, hade hon flyttat ifrån den i slottets grannskap belägna lilla boningen, som hon hit: tills bebott, och dragit sig tillbaka til ett af de mest aflägsna qvarter i staden. denna obemärkta tillflyktsort kunde hon med hela sin själs krafter egna sig åt uppfyllandet af den heliga ie hon ålagt sig. Hennes dötter Toinette hjelpte henne dervid med hela hängifvenheten af ett ännu ungt, men i motgångens stora skola bildadt hjerta, starkt genom modrens exempel, och framför allt litvadt af denna instinkt för det goda och af desea känslor för dygd, som enkan aldrig upphört att söka utveckla hos detta barn, på hvilket hela hennes kärlek länge odelad hvilat. : Den förträffliga qvinnan för jente i samning den lycka at himlen, hvars hela värde. endast en mor kan uppskatta. Hon kunde ändtligen få återse sin son! Denna lycka hade hon nödgats sakna så länge hertig dArmagnac var fri; ty den stackars Hugo hade icke vågat besöka fädernehuset, utan att. utsätta sig för de största faror. Men sedan hertig GArmagnac en gång var be